Tidigare-liv-minnet och det italienska pergamentet

 

Tidigare-liv-minnen är svåra att bekräfta. När man känner att det lyckas så kan pusslet bli lagt på ett överraskande sätt. Det mest märkliga lär dock vara det som styrkte tiden för mitt tidigare-liv-minne från Italien. Bekräftelsen kom på en bit pergament från oväntat håll.

 

Nu skall jag berätta en sann historia jag sparat i många år. Den utspelade sig under våren 2007 när boken ”Gudomlig väg” var under tryckning. Som många av läsarna vet så handlade den boken om sökande efter bekräftelse av tidigare liv-minnen.

 

Tidigare liv-minnen

I början av 1990-talet hade jag, under lätt självhypnos, fått se korta filmer för min inre syn som handlade om två tidigare existenser. En låg i relativ närtid – jag var tysk soldat under 1:a världskriget. Förutom att gå igenom ”Vishetens nio pelare” enligt Marie-Louises mediala intoningar så beskriver ”Gudomlig väg” hur man med en kombination av mediala intoningar, resor och detektivarbete i arkiv kan komma väldigt långt i att bekräfta ett tidigare-liv-minnen. Själv är jag övertygad om att jag hamnade mitt i prick. På slutet stämde allt. Pusslet var lagt.

Men en sak till – man måste nog också ha tur och en god portion andlig hjälp. När ”Gudomlig väg” var klar minns jag att Marie-Louise tonade in om jag fått hjälp på vägen för att bekräfta mina tidigare liv. Det kom inte en ande, utan att lång rad! Som en skolklass. Alla samlades i rummet där vi satt.

Jag är inte förvånad. Under 10 år hade sökandet gått ganska långsamt, i och för sig ett lågenergiprojekt men ändå, och så plötsligt kom alla framsteg nästan på en gång! Jag har berättat en del om sökandet efter bekräftelse av det tyska livet på denna hemsida.

 

Det italienska livet

Men att bekräfta det andra livet som finns i mitt minne skulle möjligen bli betydligt svårare. Det ligger längre tillbaks i tiden. Jag var en fattig pojke som levde tillsammans med en munk i ett stenhus högt uppe på ett berg. Minnesbilderna inkluderade bland annat husets utseende, att jag vallade får, bergens konturer runtomkring, samt att en väg slingrade sig runt vårt berg och en till en stad. Framför allt via Marie-Louises mediala intoningar kom jag vidare och hamnade i Italien, staden Gubbio och berget Monte Foces sluttningar. Jag begav mig förstås dit. Äventyret blev en lång historia som du kan läsa om i ”Gudomlig väg”.

 

Att placera minnet i tiden

En obesvarad fråga var – när skedde detta tidsmässigt? Jag läste på om Gubbios historia och fick veta att franciskanerna kom till Gubbio en viss tid, bosatte sig som ensamma munkar i bergen runt staden (”på ett högt berg kommer man närmare Gud”) och att det var vanligt att de tog unga föräldrarlösa pojkar som hjälpredor och lärlingar. När började man valla boskap i bergen? Ja, det gick faktiskt, hör och häpna, att lägga pussel med tiden för mina minnesbilder. Gubbios historia kunde indelas i tydliga faser. En intressant detalj är också att min mest tydliga minnesbild av platsen var på vårkanten. Solen sken och värmde en del, men det var ändå kallt på grund av bergets höjd.

Min tidsbestämning landade på början av 1400-talet. Jag hade i ”Gudomlig väg” skrivit att en möjlig förklaring till varför mina föräldrar inte kunde ta hand om mig är att Gubbios västra utkanter år 1420 utsatts för ett militärt anfall av erövraren Braccio de Fortebraccio. Kanske dödades de då, eller fick hus och egendom förstörda? Ett sjukhus och ett koster förstördes i närheten av Monte Foce, det vet man. Minnesbilden av mig själv var att jag var i 7-årsåldern. Fortfarande liten, som stor nog att kunna valla en mindre flock får. Åldern kanske var plus minus något år. Men inte mer. I så fall skulle min minnesbild ha speglar senvåren 1427, möjligen 1426 eller 1428. Om härjningen av stadens västra delar verkligen var orsaken till att jag var föräldrarlös. Så långt ”Gudomlig väg” och pusslet kring mitt italienska liv.

 

Ett gammalt pergament 

Ibland är verkligheten underbarare än dikten! Jag och Marie-Louise var på besök hos några vänner i Tullinge för att umgås och kanske ha någon medial övning.
Vi tränade då på att hålla ett dolt föremål i handen, oftast inlagt i ett kuvert, och gissa vad det var. Jag fick ett kuvert där jag, efter att ha Letter1xkoncentrerat mig, förklarade att innehållet var mycket gammalt. Vad som hände därefter minns jag nu, snart 8 år senare, inte i exakt detalj. Men när jag öppnade kuvertet så fanns där ett gammalt pergament som daterats – jag vågade knappt tro mina ögon – den 22 maj 1427. Språket såg ut som latin.

Hur pergamentet hamnat i mina vänners händer är också märkligt. Frun arbetade på bank och en dag kom en kund förbi som just varit i sitt bankfack. Han hade överräckt pergamentet till henne och sagt att ”Jag känner att du skall ha det här!”. Så hade hon tagit hem skinndokumentet och lagt det i just mitt kuvert den eftermiddagen.

Jag skickade inscannad version av pergamentet till Riksarkivet, som svarade nästan på dagen 580 år efter det att dokumentet utfärdats. Stavningen visade att det verkligen skrivits i norra Italien men platsen kunde inte avgöras. Innehållet var ett juridiskt dokument om ett arv samt en ekonomisk förlikning, utfärdat av ett notariat.

 

Hur gick det till?

Hur den här historien kommit till – hur ett så gammalt pergament hamnat hos mig från precis samma plats på jorden från precis samma tid som mina undersökningar pekat på att jag levde i Italien. Slump? Nej, jag tror inte det.

Letter4smallx

Marie-Louise tonade förstås in pergamentet. Svaret var lika enkelt som naturligt: ”Du ville ju få bekräftelse”.

Som en parallell nu i juletid kan jag berätta om en annan intoning som inte heller står i någon bok. Det kom som svar på fråganom varför Jesus livsgärning kunnat bli så uppmärksammad, trots att hans tre år som offentlig person ju inte var särskilt långt och att massmedia och tidningar saknades för 2000 år sedan.

Svaret blev också rakt och ganska enkelt: ”Utan hjälp från ovan hade den här historien glömts bort”.

Jag tror att det är likadant med min historia. Jag tackar den långa raden av andar som uppenbarligen hjälpte till för att bringa verklighetens ljus över mina minnesbilder från tidigare liv.

 

 

 

Comments

  1. Macula_Transfer says:

    Hej Robert!

    Jag avviker något från ämnet i min kommentar här. Men jag delger en länk som är riktad till er som föräldrar. Mycket spännande information om autism från högre densiteter!!! 😉 https://www.youtube.com/watch?v=2rCujLVzFwk Hela klippet är lyssnansvärt, men börja att lyssna vid 32 minuter om just autism…

    Fridsam vakans!

    /Macula_Transfer

  2. Birgitta Bjurhäll says:

    Ja intressant är det onekligen Får önska dig o ML en fin julhelg o ett gott 2015 Hälsa henne att jag mår fint o anser mig vara helt fri fr cancern nu Kram Birgitta i Vallentuna

  3. Birgitta Lindström says:

    Intressant det du berättar Robert om tidigare livminnen. Jag har många frekvenser från tidigare liv, men ett är verkligen bekräftat från två oberoende regresionsterapeuter. Det gäller ett liv som klok gumma i 17-hundratalets Grekland. Enl. den senaste terapeuten skulle jag om jag återvände till platsen strax utanför Aten få min siarkunskap tillbaka, som numera ligger lite i ”träda”.:) I detta livet har jag läst homeopati :)

  4. Hej Robert! Ni har skrivit 4 böcker… November 1997, januari 2000, april 2004 och maj 2007… Det är snart 8 år sedan den senaste, sista??? Boken kom ut… Antalet seanser på Hahnbooks är också väldigt lågt numera. En om året de senaste åren… För några år sedan var ni på en aktivitet i Växjö (tror jag det var)… Det händer väldigt litet tyvärr…

    Jag förstår att ni har mycket att göra, ingens liv är lätt… Jag har ställt frågan innan här:

    Skriver ni på någon ny bok nu?

    Har ni några planer på att delta på någon aktivitet i närtid?

    Givet vad som står i de 4 första böckerna så känns det som att det vore bra med en ny bok snarast… Problemen på planeten har ju inte direkt minskat sedan 2007, det känns ganska dystert… Nu börjar det bli rejält stökigt i Europa också (Ukraina)…

    Vore intressant med kommentarer från andevärlden om det som hänt i världen de senaste 10 åren…

    Islamismen som bara förvärras tyvärr…

    Ryssland, Kina, Kapitalismen och rovdriften som dessvärre pågår för fullt… Etc…

    Det skulle vara stökigt i världen enligt era böcker… Hur länge då? Talar vi om 50 år eller 100 år… Eller finns det några prognoser på det?

    • Våra fyra böcker är en avslutad serie om uppkomst av medialitet, vilken världsbild den förmedlar, och hur denna påverkar en familj under 10 års tid. Ingen ny bok kommer i närtid. Enstaka texter publiceras – jag håller t.ex. föredrag på Hallwylska palatset på onsdag 11 februari.

      Jag förstå att du vill veta mer om andevärldens syn på världshändelserna. Många vill nog det, men inte tillräckligt många för att ett förlag skall vilka ge ut den bok. Vårt gamla förlag, Energica, finns inte kvar.

  5. Det har kommit ut en hel del böcker på engelska om andevärlden mm… Ni borde översätta era böcker till engelska också. Jag vet att Klara Svar är översatt till Engelska… Den borde tryckas…

    Förlaget som tryckte Änglar i Mitt Hår av Lorna Byrne, en mycket intressant bok för övrigt, borde inte vara helt omöjliga… Förlaget till Änglar i Mitt hår heter Century och ligger i London och förläggaren heter Mark Booth… Dom skulle säkert ge ut Klara Svar om dom fick chansen Robert… Ta den…

    • Vår två första böcker är redan översatta till engelska, men när det gäller tryckning utomlands måste man ha en agent. Vi gjorde försök för 10 år sedan att sprida dem, men utan framgång.

  6. Fredrik v D says:

    Oerhört modigt att våga i denna värld av skeptiker. Du är ett föredöme att ta efter. Bravo!

  7. Behövs det ”agenter” och ”förläggare” nuförtiden? Spara din bok i pdf – format och ge ut den själv som e-bok på nätet. Det man behöver lära sig då är hur man hantererar säkra betalningar. Vad är det som hindrar?

  8. Hej Robert! Jag vill bara säga att era böcker har förändrat mitt liv totalt. Nu har jag fått bevis för att det jag har känt inuti mig i hela mitt liv är sant. Har alltid varit ”annorlunda” i mitt tänk än många andra, bla vad gäller det som är viktigt i mitt liv( inte konsumtion och miljöförstöring mm). Jag lever efter min inre röst och det var så fantastiskt att få läsa era böcker och förstå allt bättre! Jag skulle också så gärna vilja att ni kunde ge ut någon mer bok, är oerhört spänd på att få höra hur det går med er underbara dotter Maria och vad hon har för förmågor. Allt gott till er , ni är underbara ! Varma hälsningar Annika.

Kommentera