Mats Reimers ”healing touch”

 

Den bloggande barnläkaren Mats Reimer kritiserar dem som bedriver forskning i omvårdnadsfrågor så snart språkbruket innehåller något som förekommer inom alternativmedicinen. Han har låst sig i teoretiska och ideologiska frågor kring sjukdomars behandling istället för att bry sig om huruvida de fungerar eller inte. För honom betyder den ideologiska överbyggnaden  allt. 

 

Mats Reimer är bloggare i Dagens Medicin. Där misstänkliggörs företeelser han inte förstår eller vill förstå. Nästan alltid handlar det om alternativmedicin. Tekniken består i att plocka samman lösa associationer så att helheten skall framstå som suspekt. Han implicerar skuld genom association. Jag har i en tidigare blogg beskrivit hur den retoriska tekniken ser ut.

Jag läser Reimers blogg synnerligen sporadiskt då den oftast innehåller samma sak, nämligen utfall och kritik av alternativ medicin. Nu har jag dock av en kollega blivit uppmärksammad på att jag för ett par veckor sedan nämnts vid namn i en blogg kallad ”Energibehandling med Healing touch på Karolinskas akutvårdsavdelning”. Anledningen är att jag deltog som sakkunnig i ett akademiskt halvtidsseminarium. Det är ett oavlönat uppdrag man förväntas ta på sig när man är docent eller professor.

 

Reimers kritik av Fanny Airosa

Mats Reimer misstänkliggör doktoranden och sjuksköterskan Fanny Airosas doktorsavhandling om beröring, hypnos och taktil massage i akutsjukvården genom att hänvisa till idéer om aura-diagnoser och störningar av energifält, vilket tydligen är uttryck som förekommer i amerikansk litteratur om omvårdnadsdiagnoser.

Eftersom jag var med och bedömde Fanny Airosas halvtidsseminarium så vet jag vad som sades. Där nämndes ingenting om vare sig auror eller störningar av energifält. Ännu ett exempel på Reimers teknik – att associera ord och uttryck som kan uppfattas som suspekta med personer som han strävar efter att misstänkliggöra. Kopplingen kan vara hur lös som helst. Den kan handla om ett ord eller en mening någon sagt eller skrivit vid något tillfälle för länge sedan. Det räcker för att suspekt-förklaras i Reimers associationsäventyr.

Däremot är ordet ”healing touch” något som förekommit. För Reimer torde det vara lika illa. Den vetenskapliga världen är dock allt mer internationell. I amerikanskt språkbruk är ord som energi, läkande och helande ganska vanliga. De väcker inte alls samma aversioner som i Sverige. I psykologiska tester har jag fler gånger kommer över frågor som översatta torde bli ”Har du mycket eller lite energi dag?”. Detta är ett vardagligt sätt att uttrycka sig annorstädes, men i Sverige väcker det främst VoFFares och Reimer-sympatisörers ilska. Andra bryr sig knappt. En genomsnittlig svensk torde dock begripa vad som avses.

 

Existerar ”healing touch”?

Jag har personligen aldrig bedrivit forskning kring beröring och taktil massage i egen regi. Däremot har jag har kommit i kontakt med den. När jag började som forskningschef på Södertälje sjukhus 2006 kontaktades jag av äldrepsykiatriska enheten som ville införa taktil massage som terapimetod. De hade läst om denna behandlingsmetod i amerikanska tidskrifter och ville själva pröva den. Enheten ville dock först utföra en egen studie och hoppades att jag ville vara till stöd i planering och utvärdering. Visst, sa jag.

Taktik massage skulle ges i en serie om 15 behandlingar. En kontrollgrupp planerades också. Etiknämnden ville dock inte godkänna studien av skäl som jag inte minns, men det kan mycket väl ha färgats av den misstänksamma inställning som Reimer förfäktar. Äldrepsykiatrin genomförde dock behandlingsdelen av studien (utan kontrollgrupp) eftersom man har rätt att kvalitetsvärdera ny metodik som införs. Jag måste erkänna att jag själv var skeptisk till denna behandling. Den lät ganska flummig. Men några behandlare skickades på en utbildning som tycktes vara genomtänkt, och snart var projektet igång.

När jag så småningom gick igenom resultatet av den psykologiska utvärderingen, som bestod i ett antal standardiserade skalor, så visade det sig att hälften av patienterna fick mycket kraftfulla förbättringar. Dessa var fullt utvecklade redan i ”halvtid”, dvs. efter sju behandlingar. Hos den andra halvan av patientgruppen märktes varken någon förbättring eller försämring.

De som förbättrades minskade sin oro m.m. till ungefär hälften av vad som registrerats före behandlingen med taktil massage påbörjades. Det är faktiskt en stor förändring. Jag mjuknade i min tidigare skeptiska inställning till taktil massage, som uppenbarligen mycket väl kunde vara av värde. Jag beklagar att etiknämnden inte ville godkänna projektet som vetenskaplig studie då jag tror presentationen hade blivit intressant. Men nu blev det inte så, utan projektet stannade vi en lokal utvärdering.

Vad skall man kalla detta? ”Helande beröring” låter ganska bra, och kunde ha bekräftats om vi haft en kontrollgrupp. Men det har andra haft. Också med positivt resultat. I Reimers värld är dock ordet ”healing touch” tabu, oaktat om det redan används i internationell vetenskaplig litteratur. Skälet är att ordet påminner om healing (läkande) som får honom att se rött.

Därefter har jag fått veta att en akademisk avhandling lagts fram på Karolinska intstitutet där taktil massage har utvärderats. Jag har dock inte läst den. Den tredje kontakten med beröringsbehandling och massage var det av Reimer uppmärksammade halvtidsseminariet. Där medverkade jag för att täcka den akutmedicinska-biologiska delen, där min kompetens ligger.

 

Min uppfattning skiljer sig från Mats Reimers

Min uppfattning om taktil massage, kvalitativ forskning och alternativmedicin skiljer sig från Mats Reimer på ett par avgörande punkter.

1. Syftet med att göra studier om taktil massage eller annan alternativ behandling är att klargöra om de har ett värde i sjukvården. Mats Reimer är redan på förhand, såsom vilken VoFFare som helst, övertygad om att sådan behandling saknar värde. Han är bunden av ideologiska låsningar och är inte fri att utvärdera. Däri är han begränsad.

2. Ett värde i sjukvården behöver inte bestå uteslutande i till att man botar en sjukdom. Den forskning som utförs av sjuksköterskor syftar till att värna om andra kvaliteter, t.ex. att patienten känner sig väl omhändertagen. Beröring skapar trygghet och en känsla av mänsklig närhet. Har det ett värde? Ja, det är just sådana frågor som Fanny Airosa studerat.

3. Vilken teori som används för att förklara en behandlingseffekt är av intresse men inte avgörande för bedömningen. Det är istället behandlingens effektivitet som är avgörande. Detta är ett enormt problem för Reimer, som sällan diskuterar sådana frågor. Reimer säger sig blogga om evidensvärdering, men den begränsas främst av metodologiska problem (som han inte heller diskuterar) och inte av bakomliggande teorier och modeller (där hela hans fokus ligger). Tona alltså ner teoribildningen och skruva upp frågorna om nyttan.

Många teorier som är idag är mainstream kan, likt resonemanget kring ”energi”, tyckas rejält flummiga. Vad sägs om Freuds teorier om det övermedvetna och undermedvetna? De finns ingenstans, vare sig anatomiskt eller fysiologiskt, utan är funktionella begrepp. De är åtminstonde synnerligen virtuella modeller.

4. Jag har, precis som Reimer, svårt för kvalitativa studier. De saknar siffror och fungerar på ett helt annat sätt än de vanliga kvantitativa utvärderingar.  Kvalitativa studier är främst sjuksköterskekårens redskap när de försöker klargöra frågor om t.ex. vad som ligger i ett bra omhändertagande. De syftar egentligen inte till att bota sjukdomar utan att underlätta för patienten att bli frisk.

Till skillnad från Reimer inser jag dock att kvalitativa studier har kommit för att stanna. Varje större universitet vill gärna ha en enhet för omvårdnadsforskning och internationellt sett torde det vara lönlöst att spjärna emot den utvecklingen. Två omvårdnadsforskare på mitt universitet (Linköping) har stora anslag från Vetenskapsrådet (Anna Strömberg och Tiiny Jarsma). Det är en kvalitetsstämpel så god som någon. Det vore ett misstag att underskatta begåvningen och de vetenskapliga kvalifikationerna hos dem som sysslar med denna forskning på högre nivå. Reimer har tidigare ansatt bl.a. Karin Dahlberg som är en mycket seriös och kunnig aktör, även om verktygen och resonemangen i forskningen stundom är knepiga för en biologiskt skolad forskare att acceptera.

 

Problemets kärna

Varje debattör som diskuterar mig offentligt riskerar att få svar och själv bli bedömd. Det gäller även Mats Reimer. Jag hoppas dock att nu kunna lämna honom bakom mig för att ägna mig åt väsentligare saker.

I mina ögon är Reimer ett problem för Dagens Medicin genom sina fördomsfullhet. För Mats Reimers bloggar intresserar sig inte för huruvida en medicinsk behandling fungerar eller ej. De fokuserar istället på den kringliggande teorin. Om där finns något som andas alternativmedicin så förkastas och misstänkliggörs det hela på ett oftast person-orienterat (och därmed snaskigt) sätt. Det är en etiskt låg nivå som känns ovärdigt tidningen Dagens Medicin att erbjuda sina läsare.

 

Comments

  1. Birgitta Åhlen Bjurhäll says:

    Hej Robert ja vad ska man säga när man läser om själar som är livrädda för det som de inte förstår? Man blir lite trött . Jag som aktivt arbetat med dessa helande energier i många många år nu skulle mer än gärna vara med i en klinisk studie för att få underlag för alla tvivlare att våga börja fundera på att det kanske ligger ngt i det hela iiaf Hör av dig om jag kan vara till ngn nytta Stor kram till både dig och M-L /Birgitta Åhlen-Bjurhäll Vallentuna

    • Robert Hahn says:

      Hej Birgitta! Vi får hitta på ett nytt ord som betyder motsatsen till kraftlöshet och orkeslöshet (som är accepterade ord) men där inte ordet ”energi” inte ingår.

  2. Hej Robert, Verkligen längesedan vi sågs. Problemet för Mats Reimers och likasinnande är att han måste rädda sin ”världsbild” för att behålla sitt Ego. För detta ändamål så tar man självklart till vilka medel som helst, naturligtvis helt omedvetet. Vissa personer måste förstärka sitt Ego i brist på en stark Jag-identitet. Som jag ser det är deras beteende mera att likna vid en sorts mental sjukdom. Hav förtröstan med dessa människor – ty de veta inte vad de göra.
    Sven All gurén

  3. Fint inlägg. Tack. Jag har själv funderat mycket på den attityd som du beskriver här. Ibland ser det ut som en världsbild som är snudd på fanatiskt religiös i sin övertygelse. Eller kanske religiöst ”anti-religiös” om vi tänker på Joseph Campbells betydelse av ordet religion som möjligtvis härstammande från re-legare, att återkoppla, (med världen eller med andliga värden). Separation är i alla fall ett tydligt inslag, i de goda och de onda, eller kanske de vetenskapliga och de flummiga?

    Du beskriver själv hur du genom mätning av beröringsterapi fick upp ögonen för dess läkande effekt. En arkitekt från Gehl Architects sa nyligen att ”vi bryr oss om det vi mäter” i sammanhanget av att mäta biltrafik i relation till hur människan rör sig till fots i en stad. Jag tror att forskning är det enda sättet att möjligen nå dessa människor. Och då blir det ett moment 22. Tänk bara på de över 40 Osher-miljonerna som skulle användas till just sådan forskning på alternativa/komplementära mediciner, och som sattes (av misstag?) i händerna på personer med samma inställning som Mats Reimer. Sorgligt.

    Mvh

  4. Mia Crantz says:

    Jag är en sjuksköterskestudent som just skrivit ett examensarbete inom omvårdnad: en litteraturstudie som ville undersöka vad allmänsjuksköterskan självständigt kan tänkas göra för att lindra smärta och som bygger på läkemedelsfria metoder.

    För att få teoretisk tyngd till arbetet ville jag och min skrivarkollega finna ut vilka metoder som kunde förklaras av den biomedicinska teorin som kallas gate-conrol theory. Döm av vår förvåning när vi utöver akupunktur/pressur, massage, kylande omslag och TENS, fann att även kognitiva processer såsom guided imagery, musik och avslappning enligt aktuella studier kunde inrymmas under grindteorins paraply. Vårt arbete rönte stort intresse i vår omgivning, såväl på högskolan som i vänkretsen men framför allt inom hälso- och sjukvården, där vi parallellt arbetar. En kort stund kändes det som om vi skulle kunna revolutionera sjuksköterskans arbete! Emellertid hade vi en examinator (forskare inom pediatrik) som inte alls var imponerad av det vi kommit fram till. Eftersom vi ville finna arbetsmetoder att bruka som sjuksköterska var vårt perspektiv sjuksköterskans. Det vetenskapliga materialet byggde samtliga på kvantitativa artiklar. Trots detta tyckte vår examinator att vi skulle ändra vårt perspektiv till att utgå från patientens. Min kollega gjorde härvid en storartad insats när hon lyckades vända skutan, och knåpade ihop ett arbete som tillfredsställde vår examinator. Tyvärr fick detta även bieffekten att jag tappade lusten att forska vidare i ämnet, som annars varit min avsikt under många år.

    När jag nu läser ditt inlägg, så förstår jag både orsaken till att vi hade svårigheter att hitta aktuell svensk forskning men även hur det kunde komma sig att vår examinator reagerade på ordet ”energi”, som förekom i vår uppsats i följande sammanhang:

    ”Teoretiska ramverk
    Omvårdnadens kunskapsområde bygger på omvårdnadsteoretiker Hesook Suzie Kims domäner (2000). Omvårdnadsteoretiskt utgår studien från patient-sjuksköterskedomänen och sjuksköterskans yrkesutövning. Vårt valda syfte omfattar både sjuksköterskans praktik och mötet mellan patient och sjuksköterska. Den sistnämnda omfattar fenomen knutna till relationen mellan patient och sjuksköterska. Interaktion är huvudfenomenet inom omvårdnad, och innefattas av informationsutbyte, energi, mänsklig kontakt, beröring, avstånd/närvaro, empati, samarbete, ömsesidighet, omsorg och förmedling av hjälp och stöd. Sjuksköterskedomänen – praktikområdet – omfattas av kunskaper om hur sjuksköterskor tänker, fattar beslut och praktiskt omsätter sina kunskaper i handling (Bentling, 2000; Kim, 2000). Den valda biomedicinska teorin utgår från Patrick Wall och Ronald Melzacks Gate Control-theory (Melzack & Wall, 1965)”.

    Det tycks som att vi måste hitta ett nytt ord för energi även i detta sammanhang.

    Tacksamma hälsningar
    Mia Crantz
    Lund

  5. ruben says:

    Ursäkta min tröghet, sent omsider. Det verkar vansinne att uttrycka det Matz Reimer gör. Jag kunde inte tro det fanns den tanken, men tyvärr.
    Som han säger

    I sökandet efter ett eget forskningsfält har en del sjuksköterskor på den omvårdnadsakademiska banan hamnat på villovägar när de velat särskilja sitt område från biomedicin och psykologi. En av dessa återvändsgränder leder till alternativmedicinsk mysticism och ”energimedicin”. Jag har tidigare skrivit om hur man på

    Så han talar om vilka som hamnat på villovägar? Vem är Matz Reimer?

  6. ruben says:

    Jag kommenterade på hans blog, men kunde inte andra gången. Blev låst?

    Jag håller fortfarande på att du bör skämmas. Såna omänskliga idéer du raljerar med. Jag råkade vara J också av misstag.

    Jag sa på det viset och jag är inte bättre än så. Jag tycker ändå han bör skämmas för den dåliga insikten han visar.

    • ruben says:

      Ja det var dagens medicin, och varför jag blev blockerad är logiskt.

      • Hej Robert, det var intressant att läsa i din blog! Jag har studerat Spiritismen sedan ungdomen och har haft flera tusen bevis om att vi kan kommunicera med de som har redan lämnat kroppen, om Medialitet och om Reinkarnation. Allt efter Allan Kardec´s bok. I Maj i år skall vi ha besök av den berömd Medium Divaldo Pereira Franco, Fredsambassadör i världen och den främsta namn inom spiritismen och medialitet. Han har blivit studerat och undersökt av flera auktoriteter i hela världen angående sina mediala förmågor. Om du vill så kan vi ordna att du kan bli inbjuden till föredraget som skall sker i Maj i år. Fri entré efter inbjudan.
        Hälsningar , Adel

  7. Mängden studier rörande ”kärlekshormonet” oxytocin torde ge belägg för vad massagemetoder som taktil massage kan utlösa. Effekter för stärkande av relation, hälsa och välbefinnande är också belagt i studier.

  8. Astrid Lind says:

    Handpåläggning, massage,akupressur ja vad tar man inte till när man sitter som undersköterska hos någon med svår ångest och enda alternativet är att skicka till sjukhus med flera timmar på akuten mitt i natten.
    Att finnas bredvid vara uppmärksam, hjälpa till med andningsövningar, massage osv kan göra att den ångestdrabbade till slut kan somna lördag natt och klara sig fram till öppettiden måndag morgon.
    Att ha verktyg att ta till som man inhämtat från det alternativa känns skönt i dessa stunder må ni tro.
    Under många år inom äldreomsorgen har jag fått bevis att det fungerar när ingen medicin hjälpt

Kommentera