Mats Reimer är en belastning för Dagens Medicin

Mats Reimer är barnläkare och bloggare i tidningen Dagens Medicin. Han har nyligen bloggat om en temadag som syftade till att förbättra dialogen mellan professionella vårdarbetare och deras patienter. Evenemanget väckte Reimers misstänksamhet så det tycks honom som om  icke seriösa yrkesutövare deltog som föreläsare. Tidigare aktiviteter har nämligen antytt att de kan vara positivt inställda till alternativmedicin eller inte är ateister. För att accepteras som en vettig och seriös person i Reimers värld måste sjukvårdsarbetaren tydligen både vara ateist och för alltid ha avskrivit alternativmedicin som en möjlighet till att nå ökad hälsa.

Vi hör allt oftare att läkare och sjuksköterskor inte hinner med att tala med sina patienter. När allt fler krav på dokumentation och registrering införs så löses tidsnöd vanligen med att minska på samtalstiden med patienterna. Nästan varje nummer av bl.a. Läkartidningen innehåller klagomål på den ökade administrationsbörda som allt mer tränger undan patientkontakten. Utvecklingen känns olustig då mycket står att vinna i att ha en bra förtroendefull relation med patienten.

 

Det viktiga samtalet

Ett exempel är att min erfarenhet från anestesiarbete säger mig att en otrygg och orolig patient har betydligt mer smärta efter en operation än en trygg och lugn patient. Men det händer ganska ofta att anestesiologen aldrig hinner träffa patienten alls före operationen. När det blir ont om tid rationaliserar man gärna bort den detaljen.

Andra och mer komplexa frågor uppstår vid kronisk sjukdom. De flesta människor har en ”livsplan” och kanske helt saboteras av svår sjukdom. Då måste planen formuleras om. När läkaren träffar patienten kanske en omorientering på gång som innebär att gamla värden förbleknar och nya uppstår. Egots intressen brukar dämpas och värdet av relationer öka. Skall vi signalera att det är OK att tala om sådant? Har vårdgivaren med saken att göra?

Intervjuer med patienter visar att de gärna vill uppfatta vårdgivaren som medmänsklig och ”närvarande”. Hur kan man skapa en sådan atmosfär? Skall vi spela med i patienters försvarsmekanismer (jmfr. Anna Freud) även om det yttrar sig i förnekande av sjukdom?

Ja, det finns ur många frågor som helst som är av stort intresse för den som vill hjälpa sjuka människor, frågor som tyvärr alltför ofta hamnar i skymundan. För att uppmärksamma var jag med om att arrangera temadagen den 15 november på Kulturhuset i Ytterjärna – evenemanget som stimulerade Mats Reimers alla känselspröt för osund och ovetenskaplig sjukvård.

 

Reimer och Vidarkliniken

Mats Reimers missnöje skall ses mot bakgrund av att han är en länk i skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) och, precis som denna, ägnar en väsentlig del av sin kulturella verksamhet åt att agitera för att Vidarkliniken i Järna skall läggas ner. Det kravet dyker alltsom oftast upp på hans blogg samt i de artiklar i dagspressen som han författar. Den aktuella bloggen skall alltså ses som ett led i ett tematiskt missnöje och inte som en tillfällig sakfråga.

I längden blir det tjatigt. Första gången är det förstås intressant att höra på kritiken mot Vidarkliniken. Femte gången jag hör det börjar man hoppas på att något nytt argument skall dyka upp. Men hundrade gången har det uppstått en landsplåga. Jag förstår inte att karln´n orkar!

För en tid sedan var de gamla VoF-vapendragarna Sven Ove Hansson och Dan Larhammar i Katrineholm för att agitera mot Vidarkliniken. Vad är egentligen deras incitament? Enligt min uppfattning handlar det mer om ideologi och olust än om om brist på evidensbasering av Vidarklinikens vård. För om evidensbasering vet både Reimer, Hansson och Larhammar tyvärr ganska lite. I deras argumentation kryllar det därför av vetenskapliga felaktigheter.

Landstingen i Sverige skickar patienter till Vidarkliniken helt enkelt för att de har goda behandlingsresultat. VoF har i TV argumenterat för att det inte räcker. Inom skolmedicinen måste man nämligen vetenskapligt bevisa varje delmoment, anser de. Verkligen? Det finns många exempel på motsatsen inom sjukvården. Inom kirurgin används exempelvis flerpunktsprogram för olika operationer (med ibland över 20 komponenter) som kallas ERAS. Där behöver varje komponent inte vara bevisad, även om det förstås är bra om det är så. ERAS-programmen har fått sin höga status inom kirurgin just därför att slutresultatet är bra. De innebär alltså ett mervärde för patieterna. Varför vänder sig inte Reimer och VoF mot sådant? Då skulle det åtminstonde uppstå en större och intressantare variation i skriverierna, Man skulle också visa att sakfrågan gäller en princip och inte en ideologi.

 

Negativ associationsretorik

Mats Reimers författarteknik är här att inte kritisera – vilket hade varit svårt eftersom han inte deltog i den aktuella temadagen – utan att stapla valda delar av arrangörernas karakteristika på varandra för att skapa en sammantagen olust kring arrangemanget. Det är en typisk VoF-taktik att sätta epitet på människor. En gång opålitlig, alltid opålitlig, eftersom stämpeln finns där. Att vissa av deltagarnas, bland annat min egen, andliga trosuppfattning är allmänt känd framställs som en suspekt detalj. Reimer kunde lika gärna skriva på samma sätt om alla muslimer som finns i vård-Sverige. Han tycks tro, på fullt allvar, att andlig trosuppfattning är något som påverkar tillförlitligeten i ett yrkesarbete. Det är en vämjelig insinuation som jag knappast tror att han skulle våra uttrycka öppet i t.ex. TV, där Reimer stundom dyker upp.

Att vara positiv till alternativmedicin är något som, i Reimers ögon, alltid är suspekt. Flera av deltagarna i temadagen har försatts med det epitetet. Många av hans bloggar vittnar om att en positiv inställning till alternativmedicin är ett viktigt (och för Remiers förtroende avgörande) karakteristikum för en vårdarbetare.

Reimers största hatobjekt alla kategorier är homeopati, och han missar därför inte att påpeka att jag minsann skrivit något positivt om homeopati på min blogg. Varför jag gjort så skall jag snart tala om. Men först vill jag nämna att det finns alla möjliga knasiga kommentarer till Reimers blogg från folk som hetsats upp av Reimers insinuationer. De misstänker att mötet skulle ha färgats av kvacksalveri och andetro samt att jag skulle kommit dit egenskap av att ha hittat på något mystiskt om heter Akademin för Humanistisk Medicin.

 

Varför denna temadag?

Jag är forskningschef på Södertälje sjukhus och i den egenskapen har jag arbetat med att samarrangera denna temadag med Vidarkliniken. I detta ärende är jag alltså inte privatperson utan representerar Stockholms Läns Landsting. Beslutet om temadagen är inte mitt utan taget av sjukhusledningen. Södertälje sjukhus och Vidarkliniken ligger endast en knapp mil från varandra och det vore märkligt (och snudd på ociviliserat) om vi inte skulle kunna samarbeta kring frågar av gemensam betydelse för befolkningen i södra Stockholmsområdet. Södertälje sjukhus kommer aldrig att kunna samarbeta med Vidarkliniken kring behandlingsmetoder då våra synsätt i den delen ligger för långt ifrån varandra. Däremot kan vi samarbeta kring att förbättra dialogen i vården och säkerligen kring en del hel annat också.

Temadagens innehåll har jag lagt upp tillsammans med Vidarklinikens utvecklingschef och en grupp om knappt 10 personer. Vi har bjudit in föreläsare som seriöst fördjupat sig i ämnet patientdialog. Flera av dem är verksamma på en hög akademisk nivå.

Att något inslag handlar om spirituella och existentiella frågor är inget konstigt alls. Funderingar kring hotet om den egna existensens upphörande uppstår nämligen ofta hos svårt sjuka människor, och bör kunna hanteras av professionella vårdgivare. Eller tycker inte Reimer det? Åtminstonde bör man förstå sig på vilka processer patienterna går igenom i detta hänseende. I början av planeringen av temadagen försökte jag faktiskt upprepade gånger få med sjukhuskyrkan i projektet, men de sade sig ha för lite tid.

Varför då vara i kulturhuset i Ytterjärna? Jo, därför att det är den bästa och modernaste lokalen i närområdet för hålla en temadag. Sjukhuset kan knappast konkurrera i denna detalj.

 

Humanistisk Medicin-programmet

Det finns ett särskilt skäl till att temadagen kommit till, och det är att Södertälje sjukhus sedan 10 år haft ett utbildningsprogram riktat till all personal i syfte att just förbättra dialogen i vården. Det heter Humanistisk Medicin och leds av medarbetaren Lena Sernevåg. Det omfattar 40 arbetastimmar under ett halvår år och innehåller dessutom många hem- och fördjupningsuppgifter. Om ni vill veta mer om programmet, så ring eller skriv till Lena på Södertälje sjukhus. Humanistisk Medicin är en ambitiös satsning och en profil för Södertälje sjukhus. Vad jag vet erbjuder inget annat sjukhus något liknande.

Humanistisk Medicin var i full sving fem år innan jag började min tjänstgöring på Södertälje sjukhus. Jag är faktiskt inte inblandad alls i denna verksamhet. Både sjukhusdirektören och chefläkaren har genomgått utbildningsprogrammet, men inte jag. Däremot är jag som forskningschef skyldig att föra fram och stödja en så här viktig del av sjukhusets profilverksamhet. Därför har jag bland annat hjälpa Lena att beskriva programmet i Läkartidningen.

 

Homeopati måste värderas enligt den vetenskapliga processen

Att Reimer identifierar mig med att vara en person som är positiv till homeopati visar att han inte alls är insatt i hur en vetenskaplig utvärderingsprocess går till. Därför skall jag beskriva den nu.

Den består av två steg. Den första är evidensvärderingen. Det är en mekanisk och objektiv genomgång av litteraturen och följer tämligen strikta principer. Den andra delen är formulerande av rekommendationer, och den är subjektiv. Även om en behandling har effekt kanske det ändå finns skäl till att inte använda den. Annat kan vara bättre, behandlingen kanske har biverkningar, den kanske är för dyr, eller också önskar man sig (såsom i fallet homeopati) större vetenskaplighet kring mekanistiska detaljer. Sådana frågor har inget med evidensvärderingen att göra.

Principen är att låta olika människor sköta evidensbasering och formulering av rekommendationer. Så gör t.ex. Socialstyrelsen. Skälet är att man väldigt lätt lockas att förvränga evidensen i syfte att nå en viss rekommendation. Inom vetenskapen är det bara rent fusk som är fulare än just det.

Mina bloggar om homeopati var en reaktion mot att VoFs sommarkampanj ägnade sig åt just evidenförfalskning. Vid Fugelsangs uppträdande basunerade små-VoFFsingar ut i TV att det inte finns en enda studie som visar att homeopati har en positiv effekt på hälsan. Det är ju rent nonsens, det finns hundratalet kliniska läkemedelsprövningar som visar att så är fallet.

Därefter hävdade man att studierna om homeopati har dålig kvalitet. Inte heller det påståendet stämmer med litteraturen. Shang (Lancet 2005;366:726–32) och Linde (Lancet 1997;350:834–43) är de enda som, vad jag vet, specifikt studerat om homeopatiska läkemedelsprövningar har sämre kvalitet är skolmedicinska. Båda har beskrivit att det snarast är tvärtom. Cucherat (Eur J Clin Pharmacol 2000;56:27–33) skriver visserligen att kvaliteten är bristfällig men anger inga skäl och tycks inte specifikt ha utvärderat saken.

Nästa evidensförfalskning uppstår när Dan Larhammar  i Aftonbladet påstår att vetenskapen entydigt visat att homeopati är bluff. Han angav då referenserna Lancet 2005;366:726–32  och Br J Clin Pharmacol 2002;54:577–82. Den som följt min blogg vet att detta representerar en vedervärdigt ensidig (biased) selektion av litteraturen.  Ärligast hade varit att redovisa en blandad bild eftersom litteraturen är blandad. Det är särskilt viktigt när om hänvisar till sin akademiska titel för att ge budskapet vetenskaplig legitimitet.

 

Min bloggar utgjorde en evidensvärdering

Mina bloggar under sommaren 2011 utgjorde alltså en evidensvärdering. Utan att gå in på detaljer (en gång till) så är skälet till att bloggarna uppfattas som positiva till homeopati att majoriteten av litteraturen visar en positiv effekt av sådan behandling. Dessutom var det enkelt att genomskåda en del billiga grepp i artiklarna som vill avfärda behandlingsmetoden. Om litteraturen genomgående inte påvisat någon behandlingseffekt alls av homeopati hade min evidensvärdering uttryckt det. Ni som vill läsa mer i just den här frågan för bläddra tillbaka till min tidigare bloggar.

Jag vet att VoF och i synnerhet Reimer vill ha bort homeopati, men då bör man sluta att ljuga om evidensen och börja använda andra argument än de man gjorde under den här sommarkampanjen. Annars blir man själv aldrig trovärdiga och , tyvärr, pseudovetenskapliga. En känslig punkt kan vara om homeopaterna verkligen använder sin metod i enlighet med de kliniska prövningar som utförts. Om så inte är fallet grundas den ju inte längre på evidens, oaktat vad de kliniska prövningarna visar. Det finns säkert fler ömma punkter som en seriös kritiker kan slå ner på. Men att ljuga om evidensen, nej det skall man inte göra om man säger sig värna om vetenskapen. Den processen står för sig själv och har inget med ”positivititet” att göra. Där skall man vara så objektiv som möjligt.

 

Okritisk till sina egna källor 

Dagens Medicin har tidigare givit Mats Reimer ett bloggarpris. Nästa gång de gör så tycker jag att tidningen kan bekosta honom en utbildning i hur den vetenskapliga processen går till. Både han och andra VOFFsingar bör träna sig i att evidensvärdera den litteratur som finns, t.ex. genom att använda GRADE-systemet. Då kunde man börja tala om folkbildning i ordets rätta bemärkelse. Som det nu är förefaller man helt okritisk till sina egna källor, som i allt väsentligt initieras i VoF-högkvarteret på Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm. Där ingår framför allt att man inte skall bedriva forskning på effekter av mobilstrålning och inte på alternativmedicin samt (förstås) i synnerhet inte på homeopati. Ateist skall man vara, förstås, annars är man suspekt och förvillad. Det är med andra ord fråga om en riktig grabbkultur.

Mats Reimers associations-dans kring arrangörerena till den här temadagen känns vämjelig. Hans huvudbudskap i bloggen är ju att det var för få ateister och för många med en positiv inställning till alternativmedicin. Den som själv säger sig vilja vara med och granska evidenset i vården bör vara mer saklig än så. Med nuvarande låga krav på stringens är Mats Reimer tyvärr en belastning för Dagens Medicin. 

 

Comments

  1. Tack för ett bra och viktigt blogginlägg. Det är tröttsamt med den ensidiga debatten om s.k. alternativmedicin. Särskilt tröttsamt är det när somliga använder sin akademiska titel som ett sätt att legitimera sina egna åsikter och på detta sätt skrämma bort andra från att delta i debatten. Medicinsk kunskap ska ju utvecklas för att tjäna mänskligheten och inte vara en arena för inkvisitorisk retrorik.

    • Anders Gustafsson says:

      ”Det är tröttsamt med den ensidiga debatten om s.k. alternativmedicin”

      Problemet är att de flesta som debatterar för/emot är ganska ensidiga. Jag är inte ensam om att inte hålla med Robert i hans värdering av evidensen kring homeopati, men jag respekterar honom för att han tar debatten och resonerar sakligt.

      Problemet med de flesta ”populärhomeopatiska” sajter, exempelvis Dagens Homeopati eller 2000-talets vetenskap är att de överhuvudtaget inte tillämpar källkritik eller tillåter någon med avvikande åsikt komma till tals. Ibland länkar man hit, men det är mera för syns skull eftersom få av ”läsarna” orkar läsa igenom en längre text, en egenskap som de tydligen även delar med ”redaktionen”.

      Det skulle vara bra om någon som de verkligen lyssnar på (Robert?) skulle hjälpa dem rensa bort det värsta skräpet.

      Ett annat problem är att vem som helst får kalla sig homeopat så hur skall en prospektiv kund veta att den behandling som föreslås är ”i enlighet med de kliniska prövningar som utförts”?

      • Robert Hahn says:

        Hej Anders! Jag håller helt med dig! Vi bör rensa skräp på alla kanter och alla försöka bli mer sakliga och förhoppningsvis mer vetenskapliga. Alla skulle vinna på det.

        Det som en medicinare har svårt för med homeopati förstås avsaknaden av biologiskt rimlig förklaringsmodell. Det är visserligen en allvarlig invändning men homeopati är inte ensamt om det problemet. Det är rätt många terapier som vi egentligen inte förstår hur de fungerar (ta t.ex. samtalsterapi). Det är inte fel att ta avstånd från homeopati av den orsaken, men då skall man hänvisa till just den också.

        Vidare är det viktigt att verksamheten bygger på de kliniska prövningar som är gjorda och sluta använda homeopati för åkommor där prövningar visar att det inte fungerar. Här finns det nämligen, ganska tydligt, både/och. På den punkten kan homeopaterna själva göra väldigt mycket.

        En medicinare vill gärna ha situationen att en viss åkomma eller diagnos behandlas på ett visst sätt. Även om individualisering i terapier ibland behövs så bör den inte vara alltför omfattande. Tanken med evidensbasering är ju att en viss åtgärd skall utföras i en viss situation, och då måste både situation och terapi kunna preciseras. Jag tror dock att det individualiseras väldigt mycket i homeopatisk praxis, och då försvagas (eller omöjliggörs) tanken om att terapin skall vara evidensbaserad.

        Det finns säkert även andra invändningar mot homeopati som kan vara konstruktiva att trycka på. Mitt tips till skeptikerna är att anföra sådant istället för att påstå att behandlingen i alla situationer bygger på bluff och båg.

        • Jag håller också med.
          Det ligger en fara in att fokusera för mycket på att det ska vara evidensbaserat, alltså ha sin grund i vetenskapliga bevis. Vetenskapliga bevis är ingen garant för att något är absolut sant, utan de fungerar bara under förutsättning att man gjort vissa antaganden.

          Samtalsterapi omnämner du, jag skulle vilja gå vidare till skillnaden mellan psykologi och psykiatri.
          Den första bygger på samtal med patienten, och den måste sannolikt lämna kravet på evidensbasering då det blir alltmera individuellt ju längre terapin pågår. Psykiatri å andra sidan bygger på bevis för att det och det kemiska preparatet ger den och den effekten, och att de kan hålla patientens symptom i schack.

          Den som väljer psykiatri har anammat antagandet att vi människor är biologiska maskiner, som det kan hända saker med, ungefär som det gör med bilar. Och då framstår psykiatrin som absolut sann. Eller så nära sanningen man kan komma.

          Den som väljer psykologi har anammat antagande att vi är kapabla att konfrontera orsakerna till våra psykiska besvär, genom att återuppleva tidigare händelser, och upptäcka att orsaken till problemen ligger i egna beslut från traumatiska upplevelser i barndomen. Det går inte att ändra det som skett. Men det går att ändra våra beslut om det, vilket är det väsentliga.

          Psykofarmaka behandlar aldrig orsaken till något, utan symptom. Likväl har den stor auktoritär kraft i sin egenskap att vara evidensbaserad. Men vem är egentligen DU? Detta har materiell vetenskap inget att säga om.

          Materiell vetenskap ska inte tillämpas på människor, utan på materiella ting.

        • Anders Gustafsson says:

          ”Mitt tips till skeptikerna är att anföra sådant istället för att påstå att behandlingen i alla situationer bygger på bluff och båg.”

          Absolut. Jag tror inte på homeopati och anser mig kunna argumentera varför. Däremot tror jag att merparten av alla som praktiserar homopati, uppriktigt tror på det hela. Däremot verkar de ha litet svårare med att skilja på ”att tro” och ”att veta”.

          På samma sätt ”vet” en troende jude att omskärelse är nödvändigt eller en kreationist att jorden är 4000 år gammal och evolutionen är bluff.

          Jag tycker att följande förklaring som jag helt fräckt stal från dagens SvD är mycket bra:

          ”Vetenskap fungerar fundamentalt annorlunda. Där litar man inte på någon auktoritet utan istället på en metod. Metoden är i grunden enkel. Behåll kunskap som håller för experimentella tester och observationer, kasta bort kunskap som inte håller för dessa tester. Tror man inte på ett vetenskapligt påstående kan man själv konstruera experiment eller göra observationer som visar att den är felaktig.”

          Sedan är det en annan fråga hur man skall hitta en gemensam plattform för diskussion som leder framåt. Att göra som en del skeptiker gör och direkt anklaga homeopater för att vara bedragare är ingen bra öppning, men även de omvända gäller. Att som Dagens Homeopati gör och anklaga alla som är kritiska för att vara mutade av ”Big Pharma” är inte heller någon bra öppning.

          • Bra kommentar, gillar det, men har några invändningar. Många skeptiker fungerar som kreationister också. Man använder obevisade teorier som en sanning och det vore önskvärt att ingen har den inställningen för att håna eller misskreditera ärliga människor, som de ofta är ( troende som skeptiker ). Jag tycker inte man skall bedöma homeopater som blint troende, de har sett fantastiska resultat och kan vittna om det tillsammans med klienterna. Jag håller med om att det vore önskvärt hitta en gemensam plattform som för diskussionen framåt. Hur skall vi kunna komma förbi fördomsfulla anklagelser och se framåt på målet gemensamt, trots olika utgångspunkt?

          • Så enkelt som SvD skriver är det inte. Metod är inte vetenskap utan just metoder att försöka förstås och förklara verkligheten med. Metoderna är heller inte fristående utan kontext bundna. De är knutna till specifika teorier och hypoteser, vilka i sin tur vilar på ett särskilt paradigm. Och det är väl här som den största sprickan är mellan västerländsk skolmedicin och s.k. alternativ medicin (dumt ord) är: de vilar på skilda paradigm. En gemensam plattform för vidare diskussioner, ja mycket önskvärt….

          • ”Absolut. Jag tror inte på homeopati och anser mig kunna argumentera varför.”
            Anders varför tror du inte på homeopati? Vetenskap innebär väl just att man inte ska låta tron stå i vägen för vilka resultat man får när man undersöker saker (forskar) utan hålla ett öppet sinne. Om man redan ”vet” saker kan man aldrig se något nytt.

  2. Tack för din fina information om detta. Jag är själv utbildad Homeopat och har studerat detta under många år och vet hur underbart detta är och vilka fina resultat man har fått under dessa 18 år som man har varit i kontakt med Homeopati. Det är som en häxjakt på oss homeopater här i Sverige. Jag hoppas vi snart får arbeta i lugn och ro med det vi älskar mest.
    http://www.agnar.nu

    Ljus och värme till er all från Inger Agnar-Andersson i Sveg

  3. Mats Reimer senaste blogg är öppet åsikts diskriminerande. Mycket beklämmande VoF
    utvecklas ”from bad to worse”. Även systerorganisationen Humanisterna går det utför med. När UngHums ordf. tog avstånd från Hum., så blev hon, sextrakaserad, hotad, och familjens bil utsattes för skadegörelse.Se:http://schedvin.wordpress.com/2012/11/22/angaende-humanisterna/#comments
    Jag som intresserat mig för dem. Varför de har så konstiga ideer, tycker mig se en utveckling till det sämre i deras beteende. De verkar vara färre, men agressivare.

    Så vi får väl se var de slutar någonstans.

    • Anders Gustafsson says:

      ”Varför de har så konstiga ideer”

      Kan du ge exempel på dessa konstiga ideer? Glöm inte heller att de organisationer du hänvisar till består av individer.

      • Jag gjorde det i inlägget. Men visst de(vof) påstår de sysslar med ”vetenskaplig skeptiscism”. Deras definition av ”vetenskaplig skepticism” är ren och oförfalskad rapakalja.

  4. Tack Robert. Sånna som du behövs !!!

  5. Shimmeringblade says:

    Jag saknar en diskussion om den vetenskapliga metoden och hur den ska kunna appliceras på alternativmedicinska metoder som är utpräglat individanpassade, har en själslig komponent och skiljer sej från gång till gång för en och samma individ.
    En kort beskrivning vore också intressant av hur den vetenskapliga metodiken ser ut, när den kom till och av vilka personer och för vilken typ av medicin och paradigm som metodiken skulle användas till?
    Om den vetenskapliga metodiken är utformad till att utvärdera metoder som behandlar symptom och där kravet är att olika personer ska behandla samma symptom med samma teknik och få samma resultat och att varken behandlaren eller patienten får veta vilken behandling som ges – ja då blir det ju väldigt intressant hur detta ska kunna appliceras på en metod som
    – inte baserar behandlingstekniken utifrån symptombilden
    – där många olika behandlingstekniker används vid varje behandlingstillfälle
    – där valet av behandlingsteknik bestäms utifrån olika former av feedback från patienten och alltså ofta skiljer sej åt från varje behandlingstillfälle.
    – där man är medveten om att behandlare och patient påverkar varandra, vilket innebär att om patienten får en annan behandlare så kan påverkan från denne vara annorlunda än från den första även om samma teknik används
    – där patienten har ett eget ansvar för resultatet, inte bara vid varje enskild behandling utan också emellan behandlingarna. Det är lätt att förstöra en god behandling genom olämpligt beteende hemma.

    Jag anser vi måste diskutera om dagens vetenskapliga metodik verkligen är applicerbar på alternativmedicinen. Och om vi inte anser det – hur ska alternativmedicin egentligen utvärderas? Och hur ser minimikravet ut för att en viss metod ska få ingå i skolsjukvården på samma premisser som övrig skolsjukvård?
    Ytterligare problem finns. Vilka är t.ex incitamenten för alternativmedicinare att överhuvudtaget ge sej på att ta fram evidens? Om Nina Rehnqvist har rätt i att dagens alternativmedicinare aldrig kommer att få ingå i skolmedicinen helt oavsett hur mycket evidens de än tar fram,varför ska de då ta fram någon evidens?. Om deras metoder blir godkända så kommer de, enligt Rehnqvist, bara att införlivas i dagens skolmedicinska system ungefär som akupunkturen som idag utförs av sjukgymnaster istället för renodlade akupunktörer.
    Slutligen tycker jag det är tydligt att voffarna inte är det minsta intresserade av en ärlig debatt. Deras syfte är ju bara att motarbeta alternativmedicinen helt oavsett om den fungerar eller inte, och även att motarbeta det själsliga uppvaknandet bland folket. Att de inte är seriösa ser man även på deras stil, de mobbar och kränker och förföljer oliktänkande och de förvränger och vrider till verkligheten så den ska passa deras synsätt. Och de använder en mängd retoriska knep för att ”vinna” i debatter.
    Istället för att försöka diskutera med dom och få dom att bättra sej borde man se över om de begått något brott och i så fall polisanmäla dom för det så det blir en riktig utredning. I annat fall tycker jag man borde blockera dom där det går, och där det inte går så får man föra en tröstlös krigföring av eviga motargument och rättelser för att minimera deras skada på tredje man.

  6. May Iren Kapelrud says:

    Dette var vidunderlig lesing. Ikke fordi du setter Reimer på plass, men rett og slett fordi du virkelig forstår de kronisk syke. Det er sjelden kost, ihvertfall for en (mange årig) ME-pasient.
    Det handler om måten du omtaler pasientene på i forhold til møte med omsorgspleierne. Det kan tilsynelatende være små nyanser, men forskjellen med å bli møtt på en slik måte du beskriver er utrolig stor!

    Tusen takk, og stå på videre!

Kommentera