Hans Iwan Bratt, Edzard Ernst och Årets Förvillare

 

Robert Hahn skriver om ”humanisten” Hans Iwan Bratt, kommenterar Edzard Ernsts avgång och noterar att skämtsidan Årets Förvillare fått ny profil.

 

Hans Iwan Bratt

Jag brukar inte läsa ”humanisten” Hans Iwan Bratts blogg men dök idag på den av en händelse. Där skriver han att jag missbrukar min ställning som professor genom att publicera blogginlägget Healing i sjukvården.  Den bloggen handlade om frikännandet av Jan Oleby, den pensionerade läkaren som praktiserar healing på fritiden. När jag skrev just den bloggen vinnlade jag mig om att rapportera och referera en nyhet som jag då inte sett publicerad någonstans. Inga egentliga åsikter alls, således, förutom en försiktig tolkning av rättsläget. Jag skrev inte ens om jag tyckte frikännandet var bra eller dåligt.

Ändå menar Bratt sålunda att artikeln är ett missbruk min ställning som offentliganställd. Han ropar på hårdare lagstiftning! Nog visste jag sedan tidigare att Bratt endast accepterar ateister såsom narkosläkare och kanske även som offentliganställda. Alla troende bör avskedas. En så här märklig tolkning av vad som är missbruk av tjänsteställning får mig att förstå att Bratt är en belastning både för Humanisterrna och folkpartiet.  Han är minst av allt trovärdig.

 

Edzard Ernst

På min blogg refererade jag redan förra året till Edzard Ernsts verksamhet. Denne forskare, som numera bor i England, har haft en professur i alternativmedicin och publicerat ett stort antal meta-analyser av alternativa behandlingars effektivitet. Kort sagt har han varit negativ till nästan allt. Det må vara hänt, om hans analyser nu är vetenskapligt vettiga och neutralt hållna. Så har dock inte varit fallet.

I sina meta-analyser har Ernst regelmässigt exkluderat (bortsett från) 95-98% av materialet och ändå antytt att det speglar helheten. Han har bara analyserat randomiserade kliniska prövningar och inte brytt sig om observationsstudier. När de få kvarvarande studier som han faktiskt räknat på visat att den alternativa behandlingen är statistiskt bättre än placebo har han ändå inte dragit den slutsatsen.

När jag läste hans ”meta-analys” av homeopati från 2002 (se tidigare bloggar) blev jag direkt upprörd – det han sysslade med var direkt förvanskning av kunskapsläget. Ernsts egna gissningsbetonade analyser med stöd av en enkel regressionsmodell upphöjdes till sanning medan den korrekta uträkningen gömdes undan. Jag har faktiskt aldrig skådat en så uppenbart biased forskare. Ibland, kära läsare, tycker jag faktiskt att allmänheten tror alldeles för mycket på vetenskapsmännen. Alla är inte så neutrala utan vill gärna bevisa sin egen trosuppfattning. Nåväl, Ernst är ingen fuskare men tendentiös och, enligt min bedömning, på gränsen till skojare. Det han skriver om alternativmedicin bör lämnas utan avseende.

Jag har nu förstått att Edzard Ernst redan i somras lämnade sin tjänst som professor i alternativmedicin. Uppenbarligen har myndigheter hotat att lägga ner verksamheten vid hans forskningsinstitut om Ernst satt kvar, varvid han sade upp sig. Jag har hört detta av kollegor men nyligen även läst det på Torbjörn Sasserssons Internet-tidning Newsvoice.

Forskarvärlden behöver seriöst arbetande personer som är verksamma med att utvärdera och studera alternativa behandlingsmetoder. Jag hoppas att vi i framtiden skall få lyssna till sådana som förtjänar att lyssnas på i kraft av vetenskaplig skicklighet och avsaknad av förutfattade meningar.

 

Årets Förvillare

Den negativa utmärkelsen ”Årets förvillare” har i sedan länge utdelats av föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) i slutet av december varje år. Denna smutskastningshistoria har skadat människor och fått dem att t o m fundera på självmord. Att det är så illa vet jag efter att ha pratat med flera av dem för att förtydliga vad VoF är och vilka ideal de står för.

Jag har varit kritisk till utmärkelsen då jag menar att den är ämnad att skrämma och skada istället för att stimulera till växande. För mig är det märkligt att tidningarna som publicerar VoF pressrelease om förvillarutmärkelsen inte förstår ett helt förlegat sätt att försöka gynna vetenskaplig mognad. Skeptikernas yttersta syfte är förstås att göra sig själva kända på andras bekostnad. Just därför väljer man gärna kändisar som måltavlor, för då blir man ännu mer känd på affären. Känd genom association, det är ju så Nobelpriset blivit stort. Vilken medicinsk forskare skulle inte vilja få samma pris som de som upptäckte röntgenstrålningen, penicillinet eller den genetiska koden?

En eller flera motståndare till priset hittade under förra hösten på ett ett komiskt sätt att avdramatisera utmärkelsen  hela genom att öppna skojsajten ÅretsFörvillare.nu. Där återfanns endast medlemmar ur VoFs styrelse som kandidater till ett ”alternativt förvillarpris”. Jag fick många goda skratt när jag läste den här sajten.

En oväntad biverkan vad att de som sökte på Google för att informera sig om VoFs utmärkelse nu fick det rätt svårt. Läste man exakt vad som stod i Googles texter var det förstås möjligt att genomskåda vilken utmärkelse som var den rätta, men för den ouppmärksamme blev det plötsligt rätt knepigt att inte själv bli förvillad. Medlemmarna i VoFs styrelse drabbades också av en hel del ”bad online reputation” vilken är exakt vad de skapat för andra människor. Många kallar sådant karma – det du utsätter andra för blir du förr eller senare utsatt för själv. Det är först när man drabbas själv som man förstår vad man utsatt andra för.

 

Skojsajtens nya karaktär

När jag tittar på skojsajten idag så har den ändrat karaktär.  Man framhåller att detta är folkets röst, dvs. vem som helst får nominera och även rösta. Därför är det inte längre VoFs styrelsemedlemmar som nominerats utan helt andra personer. Jag finner dock att flertalet under en längre tid haft när samarbete med eller öppet sympatiserat med och skyddat VoFs intressen.

Du kan läsa mer om kandidaterna på AretsFörvillares egen sajt. Peter Gudmundsson, rektor på KTH, har erhållit diarieförda protester mot att VoF  använder högskolan som säte för sin verksamhet och sina möten. Gudmundsson anser dock att det inte är hans sak att bedöma. Men det är just rektors uppgift att bedöma om en sidoverksamhet är förtroendeskadlig.

Christer Sturmark har kapat ordet Humanist i sin förenings titulatur men därefter givit den ett extremistiskt innehåll. Det är precis vad VoF gjort – man stoppar in ordet ”vetenskap” för att ge sken av att uppsåtet är ärligt. Tvärtom är föreningen inte alls särskilt vetenskaplig. Att göra så här är en smart kupp, men är förstås ämnat att just förvilla allmänheten om vad som döljer sig bakom orden.

En mer överraskande kandidat är Martin Ingvar, som numera är dekanus för forskning på Karolinska institutet. De senaste åren har han förestått Osher Center som tagit emot 43 miljoner i en donation från svensk-amerikanskan Osher för att bedriva forskning kring alternativmedicin. Ingvar har dock väsentligen använt pengarna för att fortsätta sin tidigare forskning kring hjärnans funktioner och endast en bråkdel har gått till det ursprungliga syftet med donationen.

Osher Center var  tidigt öppna med sin inriktning, som stod att läsa på centrets hemsida. Där framgick att endast en liten del av donationspengarna skulle användas till att undersöka hur effektiva alternativmedicinska behandlingar är. Istället ville man ta reda på varför folk tror på sån´t här.

Det är i och för sig helt klart att föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) utsatte Karolinska institutet för en intensiv lobbying när centret skulle inrättas. Man drev också sina intressen i media (se artikeln här) varvid prorektor Hans Forssberg  svarade som om man verkligen tänkte använda Osher-pengarna till att utvärdera alternativmedicinska metoder med forskning (och inte bara med ord).

Det finns mycket att säga om alla de nominerade till förvillarutmärkelsen. Men du får läsa mer om dem på andra Internetsidor och framför allt på Årets Förvillare. Jag uppmanar dig att använda din rösträtt till att rösta!

Comments

  1. Robert!

    Jag tycker att Du genom att på Din blogg med vällust länka till internetsidor av den typ som nätbedragare brukar använda, snart har utsett Dig själv till en god årets förvillare kandidat. Jag menar att det är prov på mycket dåligt omdöme. Man får hoppas att sådant inte spiller över i Din yrkesroll.
    Beträffande det övriga i Din text ovan, låt mig citera Robert Hahn: ”Alla är inte så neutrala utan vill gärna bevisa sin egen trosuppfattning.” Nog så sant och tänkvärt!

    Vänligen,
    Jan

    • Robert Hahn says:

      Bäste Jan,
      Du bör vara mer precis i ditt missnöje. Den som inte ser ironin i sajten ”AretsFörvillare.nu” saknar verkligen humor. Det är ett bra sätt att hantera avigsidorna med livets allvarliga ting – att skratta åt dem. Det är självklart en nätbedragarsajt men den är så uppenbar att man knappast kan bli lurad. Eller vilken sajt menar du egentligen?

      • Robert!

        Inte behöver jag väl precisera vilken sida jag avser? Jag är övertygad om att Du, utan krumbukter, omedelbart inser det! Och, Du tror väl inte för ett ögonblick att jag uppfattar sidan i fråga som seriös och inte inser att man försöker vara ironisk. Uppenbart retoriska försök från Din sida att på ett defensivt sätt vända bort fokus Robert 😉
        Förvisso, kan man skratta åt livets avigsidor. Där är vi fullständigt eniga. I extremfallet har vi ju det som kallas “galghumor”. Det jag emellertid vänder mig mot är själva länkandet Du gör till en sida där man använder kriminell (?) ”pharming”-teknik för att förlöjliga sina medmänniskor. Det säger nog i själva verket en hel del om den som med förtjusning uppmuntrar sådan teknik. Och, nota bene, jag tycker att det skulle vara precis lika osmakligt om någon inom VoF får för sig att angripa sina meningsmotståndare bland pseudomedicinare och homeopatitroende genom att med vällust länka till denna typ av sidor. Ändå kan jag nog förstå varför Du tyckte så mycket om sidan, tyckte den var rolig och inte kunde motstå frestelsen att länka till den. Men Robert, att man anser att ens motståndare beter sig oanständigt kan väl aldrig ursäkta att man själv gör det? Låt mig i detta sammanhang än en gång få citera Robert Hahn: ”det du utsätter andra för blir du förr eller senare utsatt för själv”
        Nog så,
        Jan

        • Robert Hahn says:

          Ditt svar tyder på att det är länken till Åters Förvillare som du anser vara osmaklig. Nej, det var faktiskt inte uppenbart enär det fanns flera andra länkar på bloggen.
          Jan D det är en enorn skillnad på att angripa någon annan på fullt allvar och att göra det i skämtets och ironins tecken. VoFs utnämning ”Årets Förvillare” är på fullt allvar och avser att skada vinnaren så mycket det går. För att maximera skadan skickar VoF ut press-releaser där man utmålar offrets ”skuld”. Jag har pratat med flera av ”vinnarna” och det är uppenbart att de skadats både personligt och karriärmässigt av utnämningen, vilket just är VoFs syfte. Att det uppstår en mot-reaktion mot ett sådan illivllig förening och deras illvilliga metoder anser jag vara sunt och naturligt. Förr eller senare så kommer motreaktionen – kalla det karma om du vill – helt enkelt därför att man förr eller senare kommer att trampa på någons fötter som är talför och har vett och begåvning nog att försvara sig. Att motreaktionen kom i form av en skämt-sajt känns bra för mig och därför jag tänker fortsätta att följa sajtens utveckling. Att driva mee andra skämt kan verka förlöjligande, men bara den som inte förstår skämt eller saknar självironi kan egentligen bli sårad. På så vis är skämtsajten befriande – den förtar en del av allvaret i VoFs härjningar, och det behövs.

          • Att vof inte skämtar när de trakasserar folk är ingen tvekan om . Se t ex.: Det här citatet:

            ”Har Humanisterna och skeptiker förstört liv och karriärer? Det senare är uppenbarligen vad vi önskar att vi kunde åstadkomma ibland men det lyckas vi ju sällan med.”

            Sagt av en vofare, som är redaktör på SVt Östnytt. Se:

            http://peratt.blogspot.com/

  2. Hans Ivan Bratt har en intressant betraktelse när det gäller Ambres. Sture Johannson, som, ( kan det vara snart 40 år sedan? ) blir upptagen av en gammal andlig existens vid utvalda stunder som kallar sig Ambres. Christer Sturmark och Sara Larsson har anmält SVT till radionämnden för att de sände filmen om Ambres. Hans Ivan Bratt spekulerar om Sture johansson lider av sjukdom och tycker det är skandallöst sända ett TV-program om en sjuk. Kära nån? Ett långt ältande om lidandet av en sjukdom. Vem lider? Den frågan har aldrig dessa skeptiker undrat över. Vem har blivit lurad så att det utmynnat i lidande för någon part? Vart är offret för det eventuella brottet? Här tycker jag är ett exempel på hur skeptikerna försöker ”skjuta flugor med luftvärnskanon” och propagera eventuella brott. Jag tycker dessa skeptiker snurrar som katten kring het gröt och vågar aldrig på ett ärligt sätt ta reda på sanningen. Vem av dem vågar möta Ambres på lika villkor och med vittnen och dokumenterat med inspelning? Jag skulle vilja veta hur ett sånt möte kan utspela sig. Nu är det hypoteser, för jag vet ju inte om Sture Johansson heller tycker om tanken. Men som sagt skeptiker uttalar sig om hur sjukt det är medan allt är en positiv upplevelse för de flesta andra. Vad är problemet?

  3. Robert!

    En sista fråga till Dig, som måhända har viss relevans till vår diskussion ovan: anser Du att det i vissa fall är rätt och i sin ordning att utse sig själv till karma “utdelare” eller läggs detta i så fall i den negativa vågskålen hos en själv?
    /J

    • Robert Hahn says:

      Vi människor kan bara tolka vad som är ”karma” genom att observera orsakssammanhang. Ur andligt perspektiv är karma en naturlag som fungerar oavsett om vi är medvetna om den eller inte. Det spelar egentligen föga roll om man tror på den eller ej. Men principen är – som man sår får man skörda. Den som skickar ut negativa signaler till omgivningen kommer att mötas av negativa signaler. Den som sänder ut positiva och stärkande signaler möts av samma sak. Den som kritiserar kommer att kritiseras. Om det inte vore så skulle ingen lära sig något av sina handlingar. Det är förstås den som initierar en negativ händelsekedja som bär ansvaret medan reaktionen inte placeras i en negativ vågskål så länge renodlat hämndtänkande undviks och att reaktionen drivs omotiverat långt. Men den som reagerar spelar otvetydigt en viktig roll för andras utveckling.

      Låt mig ta ett fiktivt exempel. Vi har en person A som vägrar att äta med kniv och gaffel utan äter med händerna under en middag. Klart att omvärlden reagerar. De andra som sitter vid bordet tycker inte att detta är särskilt trevligt. Vid ett ytligt påseende kan man tycka att de som reagerar gör något som kan klandras, men så är det inte. De reagerar helt spontant och saknar egentligen illvilligt uppsåt. Men deras reaktion medför att A förstår vad han sysslar med och att hans beteende därmed inte kommer att orsaka honom dåligt anseende nästa gång han äter middag tillsammans med andra. Reaktionen har skapat en lärdom. Jan D – utan personer som reagerar skulle ingen bry sig om övergrepp och missbruk överhuvudtaget. Omvärldens reaktioner är faktiskt den främsta drivkraften till att vi förstår om vi sysslar med positiva eller negativa handlingar. Karma kan därvid liknas vid en spegel.

      Skall man lära ut vetenskap till allmänheten skall man stimulera till växande och fördjupade insikter. Det gör inte VoF. De satsar på förlöjligande och repression, struntar i etik och underskattar kraven på kompetens när de uttalar sig i rollen som bättre vetande vetenskapsmän. Det är omöjligt att i längden gå skadeslös med en sådan agenda. Att reaktionen kommit i form av en skämtsajt bör VoFFarna vara tacksamma för. Det kunde ha varit betydligt värre.

  4. Hej igen Robert!

    Jag tycker att debatten om VoFs och Ditt tvivelaktiga beteende nu kanske har nått vägs ände. Vi vet var vi står och det kanske inte är särskilt givande att tugga om våra argument. Däremot är spåret om karma rätt intressant och där skulle jag gärna föra en minidebatt. Jag har några för mig viktiga frågor som jag skulle vilja ta upp. Att diskutera karma i ett generellt perspektiv i debatt-tråden om Årets förvillare känns i det sammanhanget lite fel. Vad föreslår Du, var kan vi (om Du vill) föra den debatten?

    Jan

    • Robert Hahn says:

      Jag tycker att vi har fört en viss diskussion här, och det lönar sig föga att föra den vidare på annan plats. Men i hela världen är det så har den som angrips har rätt att försvara sig – om man kallar det ”karma” eller inte om angriparen tar skada är en smaksak. Vi tycker också att det är rätt att kritisera både människor och länder som skadar andra. Kalla det karma om du vill, men utan människor som reagerar och påtalar vad som sker så kan inget bli bättre. Jag själv kritiserar mörka krafter som agerar utan omtanke om andra, och som i fallet VoF dessutom gör det i vetenskapens namn. Jag har inte dåligt samvete för det. Inte heller för att jag länkar till en skämt-sajt. VoF har pekat ut andra som mindre vetande fåntrattar i 30 år. Nu får några av dem som sysslar med sådan mobbning själv känna på hur det känns att bli utpekad. Även om det är på skoj så kanske det inte är så kul att stoltsera där, vilket är en nyttig tankeställare. Ju fler VoFFare som tänker till och rannsakar vad de egentligen håller på med, desto bättre.

  5. Ursäkta mej! Vem är Jan D. som säger

    Jag tycker att debatten om VoFs och Ditt tvivelaktiga beteende nu kanske har nått vägs ände. Vi vet var vi står och det kanske inte är särskilt givande att tugga om våra argument.

    Vems tvivelaktiga betéende har nått vägs ände?
    Jag tycker det verkar vara mörkt och negativt som Jan D. uttrycker, ursäkta mej igen!

  6. Dessutom är Karma inget man kan förhandla eller diskutera om. Det är en klar sann och verklig naturlag, som ingen kommer ifrån.

  7. Jo visst man kan diskutera om men inte diskutera sig ur.

    • Jag anser inte att att jag har uttryckt något mörk eller oanständigt. Min enkla mening är att jag inte tycker det är särskilt givande eller intelligent att i en diskussion möta en oförskämdhet med en annan, för att sedan dessutom njuta och tycka att man gjort något bra.
      Beträffande karma var min avsikt vare sig att prata mig ur eller i utan just om! En för mig intressant fråga är om karma omfattar alla levande varelser, växter som djur. Förutsättes det i begreppet karma någon slags moralisk-etisk dimension, d.v.s. ett abstrakt tänkande med principiell förmåga till empati/oempati. Om så är fallet infinner sig osökt följande intressanta fråga: var i utvecklingslinjen, och dess utdöda sidoskott, mot Homo sapiens kan karma sägas komma få någon betydelse? Gränserna i evolutionen är ju inte alltid skarpa. Homo neanderthalensis handlingar bör väl nog i så fall ha resulterat i karma, men hur är det med t.ex. Homo erectus, Homo habilis eller andra primater ännu längre tillbaks i evolutionen?

      • Robert Hahn says:

        Nej, du har inte uttryckt något mörkt. Men du har problem att särskilja skämt från allvar. Skämt kan bara såra om man tar åt sig. Jag kan gärna diskutera karma en annan gång, men jag hinner inte nu. Jag har knappt hunnit skriva på bloggen alls under den senaste månaden pga. utlandsresor och olika deadlines, och den här helgen vill jag gärna skriva en blogg om forskningspolitik som jag ruvat på en tid.

        Det finns dock principer för allt levande som finns och säkert har funnits i alla tider. Man måste vara observant för att se dem. Ett är att det är tillåtet att döda om man måste för sin egen överlevnad. Den principen finns i vår instinkt (självbevarelsedrift) och genomsyrar all lagstiftning. Den finns också i naturen. Rovdjur dödar inte för sitt nöjes skull, för om de gjorde det finns det risk för matbrist varvid deras eget fortbestånd skulle hotas. Man kan kalla det för karma om man vill, men egentligen handlar det om handlingars konsekvenser. De livsarter som skapar negativa konsekvenser får problem att överleva, medan de som klarar av att inrangera sig i naturens system överlever. Karma går alldeles utmärkt att inrangera i ett darwinistiskt synsätt.

        När det gäller karma för människor i vår tid (vilket är det enda jag kan överblicka) så innehåller alla religioner en gyllene princip – gör inget mot andra du inte själv skulle vilja bli utsatt för. Då undviker man negativ karma. Saken är dock lite mer komplicerad, för dina reaktioner mot andras negativa beteenden kan vara ett led i ett karmiskt skeende. Ett exempel: journalister som skriver negativt om Syriens diktator gör inget karmiskt lastbart, även om de säkerligen sårar honom genom kritik och ständiga påhopp. Vad de gör är ju en reaktion mot och konsekvens av vad han själv utsätter sitt folk för. Så länge reaktionen inte går till överdrift är den inte etiskt problematisk – det är snarast en mänsklig instinkt att reagera, eftersom ett djupare mål för oss alla är att världen skall bli en bättre plats att leva på. Skall vi föra krig mot Syrien? Nej, det vore nog en överreaktion (just nu) och då skulle kriget bli en karmisk belastning. Däri finns en distinktion.

      • Jan D. du säger

        Min enkla mening är att jag inte tycker det är särskilt givande eller intelligent att i en diskussion möta en oförskämdhet med en annan, för att sedan dessutom njuta och tycka att man gjort något bra.

        Ibland blir tonen så känslomässig, så man måste få visa känsla tillbaks, då blir det på lika villkor tycker jag. Det är en svår avvägning ibland, men är man öppen för att vi har våra mänskliga svagheter, så skall det bara var en öppning till nyare lättsammare sätt att bemöta varandra.

        Om din fråga att karma omfattar alla levande varelser, så tror jag det. Men jag är ingen expert på andliga frågor utan går mycket på den egna känslan. Jag har en känsla av att det är det som brister här i samhället är att vi ofta blir ”påtalade” att vi skall tänka på ett visst sätt för att bli godkända och det blir ibland falskt i min värld. Tyckte Robert gav en väldigt bra konkret bild av vad karma är. Man lär sig bli bättre människa helt enkelt. Jag ser karma som den ultimata rättvisan för oss och är helt rättvis, även om det tar längre tid för rättvisan än vi ibland har tålamod att förstå i ett människoliv.
        Jag tror du skjuter över målet när du går tillbaks till Homo neanderthalensis, där är en annan verklighet som vi inte riktigt förstått än, men tror spontant samma karma gäller utan att vi förstår vad som är rättvist för den medvetenhetn som fanns då.
        Ja det är mitt enkla svar på dina intressanta frågor och jag njuter inte av att jag gjort något bra men att jag gjort så bra jag kunde denna gång :)

Kommentera