Sanningen om homeopati

En svensk allmänläkare stod i 8 år anklagad av Socialstyrelsen för att ha brutit mot vetenskap och beprövad erfarenhet genom att ha ordinerat homeopatiska läkemedel till en del av sina patienter. Rättsprocessen ville aldrig bli färdig. Högsta Förvaltningsdomstolen avgjorde ärendet den 23 september – som tredje och sista rättsinstans. Läkaren friades för att Socialstyrelsen inte kunnat visa att läkaren riskerat patienternas hälsa.

Men bedömningen står kvar –  homeopati är inte förenligt med vetenskap eller beprövad erfarenheten. Samma uppfattning framförs av journalister och av intervjuade vetenskapsmän i radio och TV. Paramedicinska aktivistgrupper genomför sommarkampanjer med påståenden om att homeopati är ”humbug” och ”bluffmedicin”. Socialstyrelsens granskare påstår att det inte visats att homeopati är bättre än placebo (sockerpiller). Smågrabbar framför tvärsäkert i TV att inte en enda studie visar att homeopati fungerar. Även politiker hakar på tåget,senast nu i Aftonbladet.

 

Vad är då sant?

Sanningen är att det finns drygt 230 vetenskapliga studier om homeopatiska läkemedels medicinska värde. Hälften av dessa är regelrätta läkemedelsprövningar (RCT) där man genom studiens konstruktion uteslutit placebo som förklaring. En sammanräkning av dessa läkemedelsprövningar visar att homeopati är drygt dubbelt så effektivt som placebo. Det finns ingen vetenskapsman som kan påstå något annat än just detta. För så är det.

Men massor av invändningar florerar. Ett sådant är att homeopati är dåligt studerat. Det är helt fel. När jag går igenom litteraturen kring effekten av olika behandlingar som ges på sjukhus så brukar det röra sig om ett par-tre studier, i bästa fall tio. Om homeopati finns det alltså flera hundra. Därmed är homeopatimedel ett synnerligen välstuderat område. Sanningen om homeopati måste finnas i denna litteratur. Problemet är att vetenskapsmän inte tror, eller vill tro, på de studier som gjorts. Det gör man genom att finna mer eller mindre fantasifulla invändningar mot den forskning som gjorts. Låt mig sammanfatta dessa invändningar och granska deras giltighet.

 

Dålig kvalitet?

En invändning är att studierna om homeopati har dålig kvalitet. Inget talar för att det skulle vara så. De enda som gjort en seriös bedömning av frågan är Linde (1997) och Shang (2005) och de skriver att studier om homeopatika har lika bra eller högre kvalitet än skolmedicinska studier. Så det påståendet är felaktigt.

Linde (1997) tyckte sig dock se att homeopatiska studier av den högsta kvaliteten (Jadad score 5) har ett något mindre positivt resultat än de något sämre studierna. Men Linde visade senare (1999) att homeopati även för Jadad score 5 var dubbelt så bra som placebo. Faktiskt var det så att varje grupp av homeopatiska studier som inordnats i var och en av Jadad score 1, 2, 3, 4 eller 5 var statistiskt säkerställt bättre än placebo.

Den kände kritikern av alternativmedicin, Edzard Ernst, gjorde dock en helt felaktig teoretisk beräkning av homeopatins värde för studien med Jadad score 5 som han sedan vidhållit (Ernst 2002), trots att det korrekta värdet framkommit. Sin felaktiga beräkning borde Ernst ha dragit tillbaka för länge sedan och dessutom bett om ursäkt för.

 

Hundratals läkemedelsprövningar förbises

Ett populärt grepp för att förklara bort homeopatins positiva effekter är att bortse från ett stort antal av de RCTs som genomförts. Tyvärr räcker det inte med att bortse från ett par stycken, utan man måste finna något skäl för att ogiltigförklara nästan samtliga. Cucherat (1999) visade att det inte ens räcker med att ta bort 90% av studierna, för då har homeopati fortfarande en statistiskt säkerställd  positiv effekt mot sjukdom. Nej, man måste ta bort mer än 95% av  de föreliggande vetenskapliga studierna. Först då blir den förmånliga statistiken svajig.

Två försök att förklara bort homeopatin har använt sig av detta grepp. Cucherat (1999) prövade alltså med att behålla endast 5 studier ur den enorma mängd vetenskap kring homeopati som finns. Grunden för att vara kvar skulle vara att bortfallet i just dessa studier var mindre än 5%. Det strider dock mot praxis att ta bort studier av det skälet, utan den gräns som används är 30-40%. Mindre bortfall skall man kunna klara av med hjälp av statistiska metoder.

Den enda studie som citerades av Socialstyrelsen i rättsprocessen mot den svenske allmänläkaren är en meta-analys av Shang (2005). Han exkluderade 96% av alla studier och fann att homeopatins effekt inte kunde säkerställas statistiskt på grundval av de 4% som fanns kvar. Grunden för exklusionerna gällde ganska minimala detaljer, såsom att författarna inte explicit berättat hur man lottat patienterna mellan homeopati och placebo (kan vara t.ex. slutet kuvert eller slumpvalstabell). Några andra uträkningar redovisas inte, inte heller skälen för de sista exklusionstegen. Men om Shang uteslutit ytterligare en studie till så hade plötsligt resultatet blivit statistisk säkerställt positivt för homeopatins del. Det visar att statistiken i Shangs studie saknar stabilitet och egentligen kunde ha visat vad som helst. Jag tycker det är töntigt att påstå att man speglar kunskapen inom ett ämnesområde när man valt bort nästan all befintlig dokumentation.

 

”Funnel plots” av heterogena material

Det viktigaste beviset för att homeopati är värdelöst är dock Shangs ”funnel plot” dvs. en skiss av sambandet mellan hur bättre homeopati är än placebo och ett spridningsmått, som i princip är ett mått på hur stor studien är. Resonemanget kring bilden är en teori, en trosuppfattning, som bygger på att endast stora studier är av värde. Små studier som publicerats antas vägas upp av lika små studier med omvänt resultat som inte publicerats. Inget vet förstås om dessa studier existerar eller vad de visar, men när man tolkar en ”funnel plot” så antar man just detta.

Vi har alltså kommit väldigt långt bort de genomförda vetenskapliga studierna om homeopati. Nu diskuteras inte längre de studier som finns utan de som kanske finns. När kritikerna av homeopati inte vill tro på resultat av befintliga RCTs så väljer man istället att krypa in i en låtsasvärld med antaganden om studier som möjligen genomförts men aldrig tros ha publicerats. Man gör dessutom antaganden om vad dessa okända spegel-studier givit för resultat, fastän de kanske inte ens finns. Allt detta bygger på tro, vilket var just det som vetenskapen skulle ta oss bort från.

Det finns en viktig anledning till att Shangs ”funnel plots” är felaktiga, nämligen att de bygger på ett heterogent material. Här kan ju vilken sjukdom som helst ha behandlats med homeopati, och vilka studier som råkar bli stora kan handla om just vilken åkomma det är lätt att samla in data på eller (viktigare!) vilka förändringar forskarna förväntat sig – studier dimensioneras ju med statistiska metoder (power-analys). En funnel plot på ett hetetogent material innehåller därför ett Monment 22. Om man skall genomföra en studie av  övre luftvägsinfektioner, där homeopati är förväntat rejält överlägset placebo, så är det alltså inte tillåtet att genomföra en stor studie. Då stoppas den av etiska kommittéen. Stora studier får bara genomföras för att utröna förväntat små behandlingseffekter. En funnel plot på homeopatika kommer därför att  framhäva studier där den förväntade behandlingseffekten är blygsam. Alla studier med god förväntad behandlingseffekt sorteras bort per automatik, därför att de förväntas uppvägas av en fiktiv studie med omvänt resultat som inte publicerats.

Jag arbetar just nu med Socialstyrelsens riktlinjer för behandling av cancer i bröst, prostata och tjocktarm, och med anledning av det har jag haft diskussioner med deras expertis på meta-analyser. Utan att nämna homeopati så fann jag läge att fråga om man kan göra an ”funnel plot” av heterogena material. Svaret kom direkt – absolut inte!

 

Vetenskapsmännens dilemma

Jag kan på ett sätt förstå forskarna och vetenskapsmännen. De känner sig utmanade av att någon biologiskt rimlig eller begriplig mekanism bakom homeopatins positiva effekter inte finns. Alla har försvarsmekanismer för att omgivningen skall bli begriplig och acceptabel, och då uppstår ett motstånd mot homeopati. Här har vetenskapsmannen stora friheter eftersom han tar tolkningsföreträde. Och att underkänna något som ovetenskapligt är ganska enkelt om man varit med ett tag. Jag får i princip varje vecka en vetenskaplig studie från någon internationell tidskrift som jag skall granska enligt det s.k. peer review-systemet. Att underkänna något jag inte gillar är lätt, man kan använda massor av skäl. Svårigheten är att hela tiden göra allt för att bevara sin objektivitet. Många klarar inte det, särskilt om det dyker upp utmanande resultat, sådant som man känner olust inför att gå i god för, och som man själv helst inte vill tro på.

Att tillämpa Socialstyrelsens arbetssätt vid bedömning av kunskapsområden skulle underlätta för alla inblandade. Där bedöms litteraturen görs först av en person i form av en systematisk översikt snarare än som en meta-analys (den förra är en bättre metod). Därefter får en helt annan person sätta in resultatet i ett praktiskt, etiskt, vetenskapligt och ekonomiskt sammanhang och leverera en tolkning eller en rekommendation. Det är helt OK att säga att litteraturen talar för att homeopati fungerar bättre än placebo men att man av andra skäl (teoretiska etc.) inte vill att den skall användas. Den taktik som nu används, att man förklarar att litteraturen entydigt säger att homeopati inte fungerar, är dock ohederligt. För så säger inte den vetenskapliga litteraturen. Den som hävdar att homeopati är bluff har hemfallit åt ganska desperata och synnerligen tveksamma bortförklaringar av mer än 95% av den vetenskapliga forskningen på området.

 

Varför inte granska sjukdomsvis?

Det bästa vore att man värderade homeopatins effekter sjukdomsvis. Det gör man ju med alla andra läkemedel. De övergripande effekter som sammanfattats i de meta-analyser jag skrivit om är ju en hopklumpning av homeopati som använts vid alla möjliga sjukdomar, allt från snuva till träningsvärk och kanske även benbrott. Även Shang (2005) erkänner att bevisen för homeopati fungerar är starkt vad gäller övre luftvägsinfektioner. Edzard Ernst citerar data som visar att homeopati har en effekt vid reumatiska sjukdomar som är flera gånger bättre än placebo. Men båda författarnas övergripande slutsats är ändå att homeopati inte är bättre än placebo, helt enkelt därför att dessa positiva resultat envist klumpas ihop med prövningar vid sjukdomar där homeopati fungerar sämre eller inte alls.  Känner du dig inte lurad? Det vore hög tid att börja sålla ut de åkommor där homeopati inte har effekt från de situationer där det har effekt. Att granska den nu frikände läkarens verksamheten ur den aspekten var inget Socialstyrelsen tänkte på.

Det är lika dumt som att säga att en läkare bör förbjudas att ge hostdämpande medicin till en patient med hosta endast därför att hostmedicin inte har någon övergripande positiv effekt vid vilken sjukdom som helst. Ingen medicin utövar effekt vid alla sorters sjukdomar, och det gör knappast homeopati heller. En nyansering behövs, och den tror jag redan är på väg.

 

Referenser:    Linde K. Lancet 1997; 350: 834-843;     Linde K. J Clin Epidemiol 1999; 52: 631-636;  Cucherat M. Eur J Clin Pharmacol 2000; 56: 27-33;     Ernst E. Br J Clin Pharmacol 2002; 54: 577-582;    Shang A. Lancet 2005; 366: 726-731.

Comments

  1. "Komplement" says:

    Bäste kollega Robert Hahn,

    heder och tack igen för att du på ett nyanserat, kunnigt och klargörande sätt informerar om att homeopatin har vetenskapligt visade effekter. Jag har inte kunnat se att någon oberoende kunnig person, forskare eller dyl inom området som har kunnat avfärda eller kritisera din analys.

    Man skulle önska att det fanns flera som du, som vågade uttala sig i dr Semmelweiss anda (se nedan). Kanske vi borde instifta ett ”Semmelweiss pris” i Sverige och då är Robert Hahn en självklar kandidat.

    Skolmedicinen och komplementär medicin är två mycket stora, fascinerade och komplexa områden, där vi har mycket kvar att lära och lite ödmjukhet skulle inte skada. Självklart är det viktigt med vetenskap, men patientens upplevda positiva effekter måste tas till vara oavsett placeboeffekt eller inte. Jag tror vi måste inrikta oss mera på resultatet av en behandling och för patientens skull samarbeta mer istället för att angripa olika åsikter (polarisera).

    Det medicinska etablissemanget inkl. Socialstyrelsen och ”skeptiker” har kommit med fördomsfulla och grundlösa uttalanden om homeopati, som riskerar att vilseföra allmänheten.

    I debattartikeln 11 09 29 i Aftonbladet ”Humbug hör inte hemma i vården” finns också märkliga påstående i samma anda. Jag är förvånad över att Folkpartister (Liberaler) uttalar sig på detta nedlåtande och okunniga sätt om en officiellt accepterad terapi i övriga EU och i de flesta andra länderna i världen.

    Ett av många exempel på att bevisligen endast erfarenheten och placeboeffekt används inom skolmedicinen är droppar Minifom® (Dimetikon) mot spädbarnskolik, som funnits i minst 20 år (finns att läsa om i FASS). Denna behandling är baserad endast på föräldrarnas och personalens positiva erfarenheter och därför rekommenderas denna terapi av medicinska experter, trots att vetenskapliga undersökningar bevisligen visar endast placeboeffekt. Vg se Läkemedelsbokens rekommendation att använda Minifom, 2005/2006 sid 133.
    Det vore därför intressant att få höra om Folkpartisterna och Socialstyrelsen ansåg att Minifomdroppar mot spädbarnskolik också var humbug och att leg. sjukvårdspersonal som föreslog detta och skall anmälas till Socialstyrelsen.

    Dr Semmelweiss. Upptäckten av hygienens betydelse ca 1860. Det medicinska etablissemangets avvisande. Att etablissemanget inte erkände hans upptäckter tidigare ledde till att tusentals unga mödrar dog i onödan, men Semmelweis fick slutligen upprättelse. Vg se Wikipedia

    • Bäste Dr Hahn,

      Jag håller helt med föregående skribent. Det känns befriande att läsa en intelligent, objektiv och saklig artikel om homeopati efter alla fördomsfulla, osakliga och i vissa fall rent förlöjigande artiklar och uttalanden som publiceras. Apropå hygien vill jag nämna att Dr Samuel Hahnemann, homeopatins grundare, som levde 1755 – 1843, underströk vikten av hygien och näringsriktig kost på sjukhusen. Han menade att dessa var väsentliga för patienternas tillfrisknande. Rena sängkläder (som inte hörde till rutinerna på Hahnemanns tid) rekommenderades, och han förespråkade även att patienterna skulle flyttas ut ur de smutsiga städerna till landet, där de kunde andas frisk luft.

      Med vänliga hälsningar
      Marita Byrne

    • Till ”komplement”:
      Intressant info om Dimetikon. Kan Du ge oss referenser (författare, tidskrift, vol, år, sida etc)

    • Du säger att det finns drygt 230 vetenskapliga studier som visar att homeopatins effekter är mer än placebo. Därför skulle jag uppskatta mycket om Du ville ta Dig tid och ge oss de referenser till de studier och pek som Du anser vara allra viktigast och mest värdefulla i detta avseende. På så sätt underlättar Du för oss att själva finna publikationerna på bibliotek och i databaser. Ge oss mycket gärna också referenser till följdpublikationer där andra har verifierat resultaten. Det är ju först då som dessa blir riktigt värdefulla, speciellt om man som läsare lutar åt ett bayesianskt förhållningssätt.

  2. Det tycks mig mycket anmärkningsvärt att läkemedelsindustrin och naturvetenskaplig forskning envist fortsätter att försöka ta fram allopatiska preparat när det finns så bra, effektiva och biverkningsfria homeopatiska mediciner tillgängliga för ett stort antal olika sjukdomar och tillstånd. I sanning ett psykologiskt och nationalekonomiskt mysterium! Detta kan vara värt en funderare.
    Vid slutet av 1800-talet hade den förträffliga homeopatin nästan hundra år på nacken. Med vetenskapsmän som tex. Pasteur, Semmelweis, Best, Banting, Flemming, Salk, m.fl. m.fl. som förgrundsgestalter och pionjärer har sedan den evidensbaserade medicinen expanderat starkt och intagit en dominerande ställning i västvärlden. Detta har fått till följd att ett oräkneligt antal människor blivit hjälpta till ett bättre liv, och i ett lika oräkneligt antal fall ett liv över huvud taget! Detta var något som homeopatin inte lyckats åstadkomma under hundra (!) år. Betänk! Jag skulle otvivelaktigt ta till mig resultaten av högkvalitativa, reproducerbara undersökningar rörande homeopatiska preparat där man visade entydig effekt utöver placebo. Var snäll och ge mig referenser till sådana gedigna, gärna trippelblinda, studier. Jag skulle då med största säkerhet bli anhängare av denna billiga, lättillgängliga och utmärkta metod att bota sjukdomar. För övrigt vill jag väldigt gärna ha referenser till sådana, åtminstone dubbelblinda, studier värda namnet, på djur.
    Beträffande Shangs (2005) metastudier, var det väl så att han samtidigt som han studerade homeopatisk behandling, gjorde en parallell studie vilken omfattande allopatiska medel? Exakt samma kriterier gällde för de bägge studierna. Att han hade väldigt hårda kriterier att utesluta ett mycket stort antal studier i sin meta-analys saknar betydelse i detta sammanhang så länge kriterierna tillämpades lika för de bägge analyserna. Lågkvalitativa (enl. Shangs arbetsdefinition) studier blir inte bättre av att de är fler! Och, vilket är nog så viktigt, Shang’s kriterier för att godta studierna i sin analys var exakt desamma för de med homeopatiska preparat som för de med allopatiska. Observera att samma sjukdomar studerades i de bägge metastudierna! (Jag har inte i skrivande stund tillgång till originallitteraturen så jag är här osäker beträffande vilka sjukdomar som studerades). Slutsatsen han drog var emellertid att resultaten av de allopatiska medlen entydigt visade på effekt. Studien med de homeopatiska preparaten visade däremot ingen signifikant imponerande effekt utöver placebo. Han slutsats löd (Shang A. Lancet 2005; 366: 726-731.):
    “Biases are present in placebo-controlled trials of both homoeopathy and conventional medicine. When account was taken for these biases in the analysis, there was weak evidence for a specific effect of homoeopathic remedies, but strong evidence for specific effects of conventional interventions. This finding is compatible with the notion that the clinical effects of homoeopathy are placebo effects”.

    Min inställning, tills jag blir överbevisad om motsatsen, är att homeopati som medicinsk behandling av sjuka människor är ren placebo (som definitivt kan göra nytta ibland!), med en teoribyggnad som är kvalificerat nonsens och en praktisk empiri som är vattentunn under nästan 200 år!. Vem vid sina sinnes fulla bruk vill återgå till en av de verkningslösa “behandlingsmetoder” som fanns tillgängliga före den evidensbaserade medicinens genombrott? Inte undertecknad i varje fall

    • Robert Hahn says:

      Det är nog så att skolmedicinska behandlingar är mer effektiva än homeopatiska, men det en annan diskussion. Här gäller frågan om homeopatiska medel kan skiljas från placebo, och för att visa det är det osunt att ta bort 96% av sitt material och tro att det representerar helheten. Det är dessutom osunt att använda funnel plots som är avsett från homogena material och applicera det på heterogena material. Modeller måste anpassas för de situationer de är avsedda för. Annars kan man få vilka svar som helst.

      Det senare problemet, det med heterogena material, kan förtjäna en förklaring. Antag att homeopati är höggradigt effektivt mot övre luftvägsinfektioner (om du läser om Shangs studie igen så skriver han i Discussion att odds ratio här är 0.36, alltså att homeopati är 2,5 gånger bättre än placebo) men har klen effekt mot träningsvärk. Du vill göra en ny studie av homeopati vid övre luftvägsinfektion och vill använda lika många patienter som använts i en studie mot träningsvärk, 500 stycken. Men det får du inte enligt våra etiska regler! Etikkommittéerna godkänner bara att du studerar 50 patienter därför att du, på grundval av den tidigare starka studien, redan då förväntas uppnå statistisk signifikans. Om man gör som i Shangs studie så är det alltså inte tekniskt möjligt att bevisa att homeopati är effektivt mot övre luftvägsinfektioner – alla studier som är mindre än de största sållas ju bort. Dålig effekt mot träningsvärk förblindar alltså god effekt mot övre luftvägsinfektion. Detta exempel visar vilken usel metod Shang har använt sig av.

      Dessutom är materialet Shang till sist presenterar statistiskt instabilt. Om man tar bort en studie till, just en studie på knappt 500 personer med träningsvärk, så blir nämligen resultatet för de 7 kvarvarande största studierna statistiskt säkerställt positivt för homeopati (läs http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18834714). Om du utesluter studier i sekvens i den grupp om 8 studier (av totalt över 200) som Shang valt att presentera så blir tydligen varje kombination statistiskt säkerställt positivt för homeopati med undantag för den kombination han valt att presentera (återigen: (läs http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18834714). Detta luktar selektion mer än ärlig rapportering.

      Bäste Jan D, det är uppenbart att Shang, liksom du själv, väljer att presentera det du tror på. Du säger att du vill ha saker evidensbaserade, men när studierna om homeopati sammantaget säger att homeopati fungerar så vill du ju ändå inte tro på det. Och evidensbasering betyder just att grunda sin slutsats på de studier som finns, och medan Shang grundar sin slutsats på studier som kanske finns (vilket man gör med en funnel plot).

      När jag granskar Shangs meta-analys finner jag den alltså vara biased genom att vara behäftad med osundheter bestående i en synnerligen omfattande exklusion (ibland utan tydlig förklaring) och användning av en för sammanhanget inte anpassad analytisk modell (funnel plot) som faktiskt bara bygger på en teori om selektiv publicering i homogena material (alltså de som gäller samma sjukdom och samma behandling). Om man skall ty sig till sundare sammanställningar så är genomgången av K Linde i Journal of Clinical Epidemiology 1999; 52: 631-636 den kvalitetsmässigt bästa. Läs den istället.

    • Det är både logiskt och lätt att förklara varför man inte accepterar homeopatisk behandling i Sverige. Skälen är ekonomiska och politiska. Homeopati innebär en utmaning mot den traditionella naturvetenskapliga världsbilden, att homeopati fungerar innebär att det finns mer kunskap att hämta om hur kroppen fungerar och det skulle innebära en biologisk vetenskaplig revolution, som när man gick från att jorden var platt till att jorden är rund, och det är helt enkelt för mycket investerat i det gamla synsättet att en förändring blir obekväm. De stora läkemedelsbolagen känner sig hotade av homoepati och skälen är ju ekonomiska, de har miljoner investerat i läkemedel med biverkningar. Om människor fick reda på att det finns effektiva behandlingar utan biverkningar så innebär det förlorad marknad för de stora läkemedelsbolagen. Det är även så att svenska läkare inte har utbildning inom homeopati, så om homeopati skulle bli accepterat så skulle flertalet svenska läkare tappa klienter till förmån för homeopatin – man behöver kunskap för att föreskriva homeopati och svenska läkare saknar denna kunskap för de har inte genomgått en homeopatisk utbildning. Även läkare har investerat mycket i idén att homeopati inte fungerar. Läkemedelsbolagen lobbyister tillsammans med läkarkåren gör det politiskt omöjligt att erkänna homeopati. Den traditionella skolmedicinen har länge utmålat homeopati som bluff, och de har investerat mängder i detta påstående. Det är för mycket investerat i prestige och pengar för att erkänna att de har haft fel hela tiden. Det skulle skapa en enorm förtroendekris för svenska läkarkåren och läkemedelsbolagen om vetenskapen officiellt gick ut och sa att homeopati fungerar och att läkarkåren och läkemedelsbolagen har bluffat befolkningen om detta. Man har helt enkelt snärjt sig så långt in i lögnen att man tjänar mer på att upprätthålla lögnen än att erkänna att man har haft fel. Nationalekonomiskt är de stora läkemedelsbolagen stora arbetsgivare och bidrar med betydande summor till landets ekonomiska utveckling. Det är en för stor ekonomisk maktfaktor för att strunta i och erkänna alternativet homeopati.

      Avslutningsvis hävdar jag att homeopati fungerar mot allt, det handlar bara om att hitta rätt medel. Om man inte hittar rätt medel för den specifike individen så händer ingenting alls. Om du har 10 personer med samma symtom, så kan dessa behöva 10 olika homeopatiska medel för orsaken till samma symtom kan vara olika – det är så den homeopatiska läkekonsten arbetar. Så om du gör en studie på 10 personer men använder bara ett och samma homeopatiska medel, så ska du ha mycket tur om alla dessa får en effekt av homeopatika. Homeopati är alltså fullständigt individanpassat, och gör man vetenskapliga undersökningar så behöver dessa utgå från detta. Dvs, man kan använda minst två homeopater (för att minska risken för att man väljer fel medel) som väljer ut ett medel specifikt för varje deltagare i undersökningen, alltså att alla får genomgå en homeopatisk undersökning enligt konstens alla regler. Då ger man homeopatin rätt förutsättningar i undersökningen och en situation som speglar verkligheten.

      • RM visar, med sitt exempel angående striden om jordens form, en betydande okunnighet om vad den vetenskapliga metoden är för något! Han/hon missar i sin argumentation något oerhört väsentligt, nämligen att ett sant vetenskapligt förhållningssätt till sin natur absolut inte kan vara dogmatiskt. Att jorden inte var platt (vilket för övrigt var känt redan i antikens Grekland) blev uppenbart då man använde den vetenskapliga metoden att vinna kunskap. För en naturvetenskapsman/kvinna finns det sällan någon absolut sanning. Man måste hela tiden vara beredd att ompröva sina övertygelser och hypoteser då ny verifierbar information dyker upp. Detta är kärnan i den vetenskapliga metoden oavsett hur mycket som investerats i övrigt. Den vetenskapliga metoden är alltså ett förhållningssätt och inte en tro eller dogmatisk övertygelse! Man kan och skall vara misstänksam och tveksam då nya och oväntade resultat dyker upp men det går inte att som vetenskapsman dogmatiskt hålla fast vid en hypotes som visats vara felaktig. Ett ”lysande”, alldeles färskt exempel är upptäckten att neutrinos hastighet tycks kunna vara snabbare än ljusets, vilket om det kan verifieras, skulle kullkasta Einsteins relativitetsteori och efter nu mer än hundra år medföra ett revolutionerande paradigmskifte inom fysiken.

        Att läkemedelsbolagen känner sig hotade av homeopatin tycker jag är ett roande och fantasifullt uttalande. Jag är helt övertygad om att naturvetenskapsmän inte i någon större uträckning känner något hot eller är rädda att deras resultat skulle övertrumfas av preparat vars medicinska effekter ännu så länge inte kunnat visas överträffa placebo. Det vore att hysa alltför låg tilltro till sina medmänniskors förnuft. Vidare skulle det vara en usel, sannolikt helt ogörlig, affärsidé att till sjuka människor försöka kränga dåliga mediciner med svåra biverkningar. Preparatens elaka eller obefintligt positiva egenskaper skulle upptäckas på ett mycket tidigt stadium, och de skulle inte nå marknaden. Ett företag med denna ”briljanta” affärsstrategi skulle verkligen inte bli långlivat.

        Jag inser naturligtvis att ovanstående argument inte övertygar människor som har en stark och fast tro på pseudomedicin, ofta kombinerat med en betydande okunnighet och misstro mot den vetenskapliga metoden att vinna kunskap. Men jag är faktiskt också övertygad om att en del människor verkligen känner sig, och kanske även blir, hjälpta av pseudomedicinska behandlingar. Placeboeffekten skall inte underskattas. De som utvecklar läkemedel baserat på sund naturvetenskap gör det i alla fall inte!

        • Robert Hahn says:

          Problemet med Jan D:s argumentation är att hans ”vetenskapliga förhållningssätt” står i konflikt med den ”evidens-basering” som man idag använder för alla behandlingar på sjukhus, inte bara för läkemedel utan för sjukgymnastik och alla andra åtgärder.

          Vad gör man om det vetenskapliga förhållningssättet är i konflikt med evidensvärderingen? Jo, här har den skolmedicinarna börjar trixa och ljuga om evidensen istället för att erkänna som det är, nämligen att evidensvärderingen visar att homeopati fungerar. Skolmedicinarna vill avfärda mer än 95% av läkemedelsprövningarna om homeopati på i huvudsak tveksamma grunder, dvs. sådana grunder som i övrigt inte kommer till användning vid meta-analyser (Cucherat 1999) blandat med felaktiga metoder (Shang 2005) och beräkningar (Ernst 2002). Man presenterar instabila resultat och redovisar inte alltid skälen för exklusion (Shang 2005), presenterar inte utfallet stegvis vid omfattande exklusioner (Shang 2005) och tycks dessutom vägra att värdera homeopatin enligt dess effekt vid enskilda diagnoser (Ernst 2002 och Shang 2005). Inte ens vid exklusion av 96% av materialet gör man någon analys av hur stabilt slutresultatet är (Shang 2005). Vetenskapligt sätt är de här studierna inga höjdare, tyvärr, och jag är övertygad om att de snabbt skulle sågas av Socialstyrelsens expertis i epidemiologi.

          Det just detta trixandet hit-och-dit, där alla gör olika (jämför Ernst-Cucherat-Shang så ser ni vad olika de värderar saker). Det är uppenbart att syftet med alltihop är att i slutänden kunna försvara det ”vetenskapliga förhållningssättet” så att ångesten lättar.

          Jag är moralist. Säger litteraturen efter en normal evidensvärderingsprocess att homeopati fungerar så skall man säga det. Är problemet att man ändå inte tror på homeopati så skall man erkänna det, men inte ljuga om evidensen.

          Det vetenskapliga förhållningssättet innebär att man måste kunna stå ut med en inre konflikt. Man kan åtminstonde inte, som Dan Larhammar och andra, påstå att vetenskapen entydigt visat att homeopati är humbug. För så är det inte. Det minsta kan kan begära är att en vetenskapsman erkänner att det här finns oklarheter. Om man hade sagt så istället, och inte lurat i smågrabbar i Almedalen att påstå att inte en enda vetenskaplig studie visar att homeopati fungerar, så hade jag aldrig engagerat mig i den här frågan.

          Mitt ställningstagande är ett försvar för evidensvärderingens självständiga roll i en vetenskaplig process. Att trixa med evidensen för att det skall passa in i ett vetenskapliga förhållningssätt tror jag inte en sekund på.

        • Jan D, att den så kallade ”vedertagna vetenskapen” är fast i dogmer är det nu inte bara jag som kritiserar den för. Denna kritik har framförts av många inom vetenskapen, bl a av Dr. Rupert Sheldrake i en relativt nyutkommen bok ”The science delusion”.

          Det går inte att patentsöka homeopati, och därmed går det inte att tjäna lika mycket pengar på det som på skolmedicinens läkemedel. Nyligen visades i SVT en fransk dokumentär om bluff och båg inom skolmedicinens läkemedelsbransch, en dokumentär som utredde detta med att det finns fler läkemedel än det finns sjukdomar och att läkemedelsbranschen hittar på sjukdomar för att få sälja läkemedel, och att läkemedel skrivs ut till patienter utan att de behöver de läkemedlen. De riskerar biverkningar istället för att få en förbättrad hälsa. Detta är ju en allvarlig problematik. Rekryteringen börjar redan i läkarutbildningen där läkemedelsbolag undviker att ge saklig och djup information om biverkningar. Det förekommer även flera fejkade undersökningar, skruvade analyser och utsuddningen av biverkningar – vilket gör att läkarna luras in att tro på de medel de skriver ut, läkarna själva luras.

          En bransch som omsätter hundratals miljoner, ja miljarder, varje år – det är inte så konstigt att bluff, båg och fejk förekommer hos läkemedelsbolag. Det tråkiga är att det inte undersöks mer än det görs. Man kan tycka att läkemedelsbolag borde få näringsförbud när man lyckas upptäcka en bluff men det brukar bara resultera i böter på en för dem låg summa, och så fortsätter deras verksamhet i sina reguljära spår utan förändring och fortfarande med bristfällig kritisk granskning.

          Varför går patienterna på detta, jo därför att läkarna går på detta. Patienterna följer sin läkare. Och läkarna följer reklamen de fått av läkemedelsbolagen som visar upp sina ”studier”.

          Skolmedicinens läkemedel kan lindra symptom, absolut men samtidigt introducerar dem nya symptom och så behöver du ta läkemedel för att lindra dem och så sitter du där med en 4 – 5 olika läkemedel du ska ta samtidigt bara för att de ska kompensera varandra och så betalar du mycket pengar för det. Det är ju något fundamentalt fel här.

          Och ja, det finns en rädsla för homeopati och den rädslan är ju befogad med tanke på att homeopati är just bättre än placebo, dubbelt så bra vilket Dr Hahns genomgång visar klart och tydligt. Skolmedicinens läkemedelsbolag kan inte konkurrera och de vet de, och därför gör de allt i sin makt för att sprida desinformation om homeopati.

          Om du vore en äkta vetenskapsperson, så skulle du ta till dig den moderna forskning som visar att homeopati fungerar och är verksam. Men jag ser att du avfärdar den, och då spelar det ingen roll för dig hur bra eller hur många studier man än gör som visar att homeopati är mer än dubbelt så bra som placebo, för du vägrar acceptera faktumet att homeopati faktiskt fungerar. Och då gör du din egen vetenskapssyn till en fråga om trosuppfattning och inte om fakta. Då är du precis en sådan dogmatisk vetenskapstroende som Dr Sheldrake berättar om i sin bok.

          Personligen är jag inte intresserad av din trosuppfattning i detta ämne, jag intresserad mig för fakta och vetenskap. Ditt inlägg är pseudovetenskap, för att uttrycka mig snällt. (egentligen visar du en religiös övertro på din trosuppfattning, men det tyckte jag var för elakt att skriva…)

    • An answer from an expert! Thanks for cotnrbuiting.

  3. Klargörande och lärorikt som alltid!

    Tack

  4. Det är absolut inget fel på den vetenskapliga metoden. Men man ska vara aktsam på hur den används, och vad den tillämpas på.
    Ett vetenskapligt förhållningssätt som baseras på den vetenskapliga metoden behöver inte vara dogmatiskt. Men det blir dogmatiskt om metodens utövare hävdar att metoden kan tillämpas på ALLT SOM FINNS – och som en konsekvens drar slutsatsen att det som inte kan påvisas medelst den vetenskapliga metoden inte existerar. Om man sedan dessutom lägger ett maktintresse i den möjlighet som här erbjuds att diktera för folket vad som är verklighet, då har man skapat ett dogma.

    Jag hade en lång debatt med en person som tvärsäkert proklamerade att A-L-L-T kan analyseras med den vetenskapliga metoden. Han hävdade vidare att om man VET att något är sant, så går det alltid att bevisa med den vetenskapliga metoden.

    En person jag kände för några år sedan, fick plötsligt klara minnen av ett tidigare liv. Så klara och återkommande att hon beslöt att åka ner till Frankrike, där hon fann sin egen gravsten. Hon tog sedan kontakt med nu levande ättlingar till den person hon var, och hade några väldigt speciella samtal.
    Hur bevisar hon – med den vetenskapliga metoden – att hon faktiskt levt ett tidigare liv?

    Men det gick inte att ställa den frågan, jag blev brutalt avfärdad och hånad. Det gick inte ens att ANTA att det kunde vara sant (frågan var ju om man kan bevisa något som man VET är sant). Personen jag debatterade med blev nu öppet aggressiv.
    Så, det är möjligt att att FÖRST bestämma vad som är verkligt, och därefter använda den vetenskapliga metoden bara till att bekräfta att man har rätt – vilket kan få en att känna sig lite viktig, och bättre än andra.

    Därmed inte sagt att det inte finns vidare tillämpningar av den vetenskapliga metoden. Vad jag beskrev här var ett typiskt exempel på den Newton-baserade, empiriska tillämpningen. Vilket många dock betraktar som den Sanna vetenskapen. Vetenskapen är kluven i två läger, som ligger i konflikt.
    Någon som vet mer om hur den vetenskapliga metoden kan användas i vidare sammanhang får gärna fylla på med kommentarer…

    • Det finns inte bara en vetenskaplig metod, utan flera. Vetenskapen innehåller många teoribyggen, metoder och riktningar. Positivism, hermeneutik, fenomenologi, för att nämna ett axplock. Kvantitativ forskning å ena sidan och kvalitativ forskning å andra sidan. I det fall du beskriver kan man forska om det kvalitativt, alltså humanvetenskap. Och det rör ju en människa, en human…

      Vetenskapsdogmatism är när man har en specifik världsbild och det som man anser inte ryms i den världsbilden, det säger man inte finns och är därför inte värt att forska på. Det är inte vad jag vill kalla för ett vetenskapligt synsätt, men många forskare har just det synsättet tyvärr… de lever fast inneslutna i sina världsbilder och klarar inte av att lyfta blicken.

  5. Det olyckliga i Socialstyrelsens utredning är att de inte själva har gått igneom det vetenskapliga materialet. utan baserat sina anklagelser på tradition och faktiskt även på rena lögner.

    Socialstyrelsen använder sig enbart av svenska ”experter” men i detta ärende använde myndigheten sig inte ens av någon specialistläkare.

    Europadomstolen har fastställt att en nationell läkarkår inte kan anses vara opartisk och att det är den internationella medicinen som gäller på det medicinska området inom EU/EES. Trots detta och Sveriges dryga 16 års medlemskap i EU så finns det ännu ingen dom på tillsynsområdet som hänvisar till EU-rätten. Om en metod finns i ett annat EU-lad får inga obefogade inskränkningar och sanktioner införas mot enskilda vårdgivare såvida folkhälsan eller fölkets överlevnad inte är hotade. Det är enbart Europadomstolen som kan avgöra om sådana risker föreligger. Europadomstolen har exklusiv kompetens på området EU-rätt.

    Det finns flera svenska prejudiakt på detta tillsynsområde, ända sedan 1986. Men det finns faktiskt bland dessa prejudikat ett sådant som går emot all rättspraxis vad gäller disciplinstraff och som faktiskt även går emot tidigare prejudikat om kravet på bevisbördan för myndigheten i en så kallad förvaltningsprocess. De svenska domarna i Högsta förvaltningsdomstolen är inte konsekventa utan godtycklighet förekommer även på den nivån.

    Kunskap; vad är det? Ska Sverige någonsin lära sig?…

  6. Hej Robert!

    Om du nu har lagt en sommar på att kolla på 230 studier om homeopati, kan du inte skicka in ditt material till en ansedd vetenskaplig tidskrift och försöka bli publicerad? Om sanningen förhåller sig såsom du skriver i den här bloggen skulle din genomgång vara den största genomgången jag har sett exempel på gällande homeopati, och det vore intressant för den vetenskapliga litteraturen att ta del av dina resultat.

    Förresten, om du får in artiklar för peer-review, är det inte då ditt jobb att ge all kritik du kan så att de ska förbättras innan publicering? Ifall du hittar en anledning att underkänna studien, borde du inte framföra detta?

    • Robert Hahn says:

      Visst, men resultaten finns ju redan i litteraturen. Det jag kan göra är att skriva en kritik av eta-anlyserna. Problemet är att de som är emot homeopati av ideologiska skäl läser litteraturen selektivt. Sanningen är dock att jag redan fått erbjudande om att publicera huvuddragen i bloggen i en vetenskaplig tidskrift och jag kanske skriver en sådan artikel i vår.

  7. Rune Stølen Fossberg says:

    Tusen, tusen takk for en glimrende artikkel!!

  8. Vilka är de 230 artiklarna du pratar om? Jag antar att du har någon form av referenslista eller att du åtminstone skrivit ner vilka det var. Har du publicerat den listan någonstans eller kan du tänka dig att göra det? Jag är mycket intresserad av dem.

    • Robert Hahn says:

      Läs referenslistan till exempelvis Shangs meta-analys från 2005 eller slå själv på PubMed.

      • Shangs meta-analys innehåller inte referenser till 230 artiklar som visar homeopatins medicinska värde, men jag håller på att kika på de referenser som anges (både de 30 i originalartikeln och de 110 som finns i webappendix 1), även om jag är rätt övertygad om att Shang et al. redan gjort ett ganska bra jobb med bedömningen av dessa.

        Anledningen till att jag gärna vill veta vilka artiklar du syftar på är helt enkelt att du påstår att man på basen av dessa 230 artiklar kan dra slutsatsen att homeopati är dubbelt så bra som placebo och att ingen vetenskapsman kan säga annat, utan att ge en enda referens. Jag tror inte att det är sant och vill granska påståendet. Jag tycker att det är särskilt viktigt eftersom många homeopater refererar till dig och ditt blogginlägg och när man försöker bemöta det så tar spåren slut här. 230 anonyma studier som tydligt visar vad majoriteten av forskarvärlden säger inte är sant.

        • Det är väl ändå ganska få som blir friska av den medicin som läkemedelsföretagen framställer. Många mediciner för allergi, värk, högt blodtryck, etc är symptomlindrande dvs när man slutar med medicinen som återkommer symptomen. Detta kan man ju inte kalla att någon blir frisk dvs botad av många mediciner. Ibland vet man att en medicin mot högt blodtryck har stora biverkningar som hjärtinfarkt, dvs att många gånger är det en chanstagning att medicinera blodtrycket mellan att personen får hjärtinfarkt pga medicinen. Det vet ju alla som läser bipacksedeln eller FASS. Att man blir frisk av en behandling eller en medicin är när att man efter en tid inte behöver den längre. Det gäller våra största sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, reumatism, allergi, astma. Visst gör läkemedelsföretagen och sjukvården i symptomlindring, men det är en verklighetsflykt att tro att många blir botade.

        • Bäste Robert,
          Jag är också mycket intresserad av en referenslista med de 230 artiklar som du hänvisar till i din text. Utan en sådan lista faller du ju på eget grepp, eftersom du då använder precis samma metod som dem du kritiserar för att avfärda homeopatiska metoders effektivitet baserat på studier ”som kanske inte ens finns”.

  9. Bergfalken says:

    åk på nakhs seminarium nu i april så får ni se och uppleva den klassiska homeopatin.
    Live case . Helt fantastisk att få se, Gunnar Jansson är utbildad hos George Whitoulkas sen 25 år tillbaks. http://WWW.MAKH.SE

Kommentera