Robert Hahn: Läs ”Doktor Glas”!

Robert Hahn: Läs ”Doktor Glas”!

Hjalmar Söderberg är en av mina favoritförfattare. Intresset för honom vaknade sent i livet. Jag råkade slå på en högläsning ur romanen Den allvarsamma leken på radion. Texten var förvånansvärt levande för att vara skriven för 100 år sedan.

Några år senare köpte jag romanen som pocketbok på Arlanda. Som flygplansläsning var den utmärkt. Den allvarsamma leken är ett lättläst relationsdrama där en man och en kvinna ömsesidigt dras till varandra under lång tid. Av skilda orsaker, som varierar från tid till annan, kommer de aldrig att leva tillsammans. Söderberg berättar om moderna människor med fria tankesätt. Men deras klarsyn grumlas av personliga låsningar och svårigheter. Dessa ger upphov till berättelsens alla förvecklingar, som utspelar sig över åtskilliga år.

Hjalmar Söderberg skrev Den allvarsamma leken år 1912. Den anses vara inspirerad av hans utomäktenskapliga relation med Maria von Platen, som varade mellan 1903 och 1906. Hon var en spröd och vacker litterärt intresserad majorska som lämnat familjen i södra Sverige för att röra sig mer fritt bland författare och konstnärer i Stockholm. Kontakten med henne inleddes med en intensiv brevväxling kring hans bok Martin Bircks ungdom. Hon rörde upp passionerade och djupa känslor hos den då drygt 30-årige författaren.

Doktor Glas diskutabla moral
Under senare delen av förhållandet med Maria skrev Hjalmar Söderberg sin mest berömda roman, Doktor Glas. Den blev mycket kritiserad vid utgivningen 1905 för sina tveksamma moraliska och etiska budskap. Bokens litterära värde var dock odiskutabelt. Den blev snabbt internationell och har utgivits på ett 20-tal språk.

Söderberg ansåg själv att Doktor Glas var hans allra bästa bok. Det var framför allt kompositionen han var stolt över. Ambitionen var att författa en ”komplett” roman som samtidigt skulle vara en tankebok. Doktor Glas är därför skriven i dagboksform. Vi får följa allt som händer doktorn under några sommarmånader någon gång i början av 1900-talet.

Romanen liknar Den allvarsamma leken på så sätt att prosan är lättläst och handlar om en begåvad människa som plågas av låsningar, lidelser och passioner. Handlingen fokuseras på resultatet av hans inre svårigheter som – helt i onödan, kan man tycka – skapar olycka.

”Ensamvargens” dagbok
Dagbokens författare är Tyko Gabriel Glas, en medicine licentiat ”som vid fyllda trettiotre års ålder aldrig varit nära en kvinna”. Doktor Glas har öppnat praktik i Stockholm och affärerna går ganska bra. Han börjar bli etablerad som privatpraktiserande läkare. På fritiden rör han sig bland vänner som träffas på kvällarna, äter god mat och roar sig. Det är en man i karriären.

Men i hans inre råder kaos. Glas skriver att han som doktor ”stundom hjälper andra men aldrig har kunnat hjälpa sig själv.” Nätterna igenom plågas han av sömnlöshet och grubblerier. Doktor Glas tvivlar bland annat på sitt yrkesval. Han utbrister: ”Vilket yrke! Hur kom det sig att jag bland alla näringsgrenar valde den, som passade mig sämst? En läkare måste vara människovän eller ärelysten. Det är sant att jag på den tiden trodde mig vara bägge delarna”.

Den sjukvård som flimrar förbi i Doktor Glas gäller främst kvinnor som uppsöker honom för oönskad graviditet. Han relaterar ett sådant besök som ”det artonde i min praktik, och jag är ändå inte kvinnoläkare”. Dagboken beskriver kvinnornas förtvivlan när de tigger och ber om att få hjälp. ”Rädda mig, har ni då ingen barmhärtighet” utbrister en av dem. ”Jag vet inte vad jag gör, jag går i Norrström!”

Men doktor Glas är iskall. Han avvisar alla dessa kvinnor – utan att visa medlidande – med hänvisning till plikten, lagen och den hippokratiska eden. Hans ambivalens framkommer bara i dagboken. Där skriver han: ”Plikten, vilken förträfflig skärm att krypa bakom för att slippa göra det som bör göras”. Doktor Glas längtar efter att övervinna sin feghet och sin oförmåga. Han börjar fundera på att utföra en Stor Handling för att återvinna självrespekten. Och chansen dyker snart upp!

En ovanlig mordhistoria
Abortfrågan introducerar dödandet som tankeexperiment. De fasta principer som Doktor Glas visar de abortsökande ökar kontrasten och sprängkraften i bokens verkliga handling, som är en mordhistoria. Den vanliga polisiära gåtan saknas dock. Här får vi tidigt veta förövarens identitet. Det är nämligen doktorn själv!

En dag kommer en ung kvinna till mottagningen som väcker doktorns sympati och med tiden kommer att stimulera hans romantiska fantasi. Hon låtsas vara sjuk men vill egentligen ha hjälp med en helt annan sak. Hon har drabbats av en stor avsky för det fysiska umgänget med sin man, som är präst och betydligt äldre än hon. Prästen är dessutom en av doktor Glas egna patienter. Skulle doktorn kunna hjälpa henne på något sätt?

Prästen besväras av lättare hjärtproblem. Glas lurar honom till att, för sin hälsas skull, lämna Stockholm för att resa till en kurort. Prästen lyder. Doktorns antydda förhoppning om en möjlig romans mellan honom och den tillfälligt ”befriade” prästfrun grusas dock snabbt. Hon visar sig redan ha inlett en utomäktenskaplig förbindelse med annan man.

Men doktor Glas empati för prästfrun och är väckt och hans Stora Handling blir därför att döda prästen så snart denne kommer tillbaka från kurorten. Detta steg är förstås väldigt drastiskt för en läkare vars livsuppgift är det motsatta, nämligen att rädda liv.

Vi får följa doktorns tankar och hans resonemang med sig själv genom många sömnlösa nätter. Hans inre eld närs av en vag åtrå efter prästfruns närhet. Man kan inte låta bli att sympatisera med den stackars doktorn. Han dras in i tankebanor som är så väl utmejslade att dådet till slut, på något vis, blir begripligt och rimligt. Söderberg måste ha kämpat länge med historiens trovärdighet, men han lyckas faktiskt.

Jag ser en parallell i Nikolaj Gogols monologpjäs En galnings dagbok. Där får vi följa en rysk statstjänstemans väg in i sinnessjukdom. Det sker så långsamt att man knappt märker hur den stackars mannen steg för steg dras in i en fantasivärld. När personal från sinnessjukhuset till slut hämtar honom tror mannen att han skall föras till Spanien för att krönas till kung. Sjukhuset blir hans palats. Illusionen bryts brutalt itu när han misshandlas av vårdarna. Först då blir hans värld obegriplig vilket ger upphov till förtvivlan, sorg och apati. På samma sätt får vi följa doktor Glas väg in i ett tankeslott kring sin Stora Handling som allt mer ter sig nödvändig och logisk. På vilket sätt han vaknar upp ur sin illusion och hur den ofrånkomliga konfrontationen med verkligheten känns får dock läsaren fantisera om själv.

En stor roman
Den yttre handlingen i Doktor Glas är tunn. Bokens storhet består i de inre överväganden som dagboken förmedlar. De växlar mellan stora och små perspektiv, mellan ett respektabelt yttre och ett inre kaos, mellan sund romantiskt kärlek och det omaka par som prästen och hans hustru utgör. En livfull skildring av sekelskiftets Stockholm tjänar som inramning.

Hjalmar Söderberg skrev sparsmakat. Alla hans kända verk tillkom under en 20-årsperiod som började med Förvillelser 1895. Han skrifter väckte ofta förargelse. Doktor Glas kritiserades bl.a. för att vilja framställa det som helt i sin ordning att döda en annan människa. Att en läkare flagrant missbrukar sin patients förtroende och sina yrkeskunskaper till att utföra ett sådant dåd gör förstås saken ännu värre.

Söderberg skrev alltid för svensk publik men bosatte sig i Danmark i slutet av 1910-talet. Författarens senare skrifter behandlar teologiska ämnen från en skeptikers synvinkel. De är idag bortglömda. Han dog i Köpenhamn 1941.

Comments

  1. Det låter som en psykologisk skräckhistoria? Jag har aldrig läst Hjalmar Söderberg. Men nu blir jag riktigt nyfiken. Det du beskriver om att man i princip kan vaggas in i känslan att en mördares tankar är logiska och riktiga låter riktigt otrevligt.
    Jag skall läsa den boken ändå!

Kommentera