Sven Ove Hanssons etiska dilemma

Sven Ove Hansson

Sven Ove Hanssons hemsida

Sven Ove Hanssons etiska dilemma

Filosofen Sven Ove Hansson har länge intresserat sig för falsk vetenskap vid svenska universitet. Ämnet ägnas ett kapitel i boken ”Vetenskap eller villfarelse” som Hansson även redigerat tillsammans med Jesper Jerkert. Boken används som kurslitteratur vid Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholms Universitet och Karlstads Universitet. Dessutom har den använts på Läkarutbildningen i Uppsala och på en del andra universitetskurser.

Kapitlet om falsk vetenskap vid universiteten kännetecknas, liksom boken i övrigt, på att författaren listar upp ett antal personer vars vetenskapliga insatser han ogillar. Ett sådan är medicinaren Lennart Möller som på fritiden fördjupat sig i den bibliska historien. Möller har gjort resor till Mellanöstern för att försöka finna områden där det vore fysiskt och praktiskt möjligt för Moses och israelerna att korsa Röda Havet. Och var låg berget Sinai? Ingen vet. Utmaningen låter rätt spännande då uttåget ur Egypten aldrig belagts via andra källor än Bibeln. Händelsen har dessutom en mycket central betydelse inom judendomen.

Sven Ove Hansson hånar dock själva idén. Han antyder att det snarast är löjeväckande att söka efter tecken på att Moseböckernas historieskrivning är sann. Möller anammar dessutom, enligt Sven Ove Hansson, alltför okritiskt de tecken han finner.

Jag är inte arkeolog och det är inte Sven Ove Hansson heller. Men jag reagerar mot den nedlåtande attityden visavi skapandet av en teori för i vilken geografi en biblisk händelse ägt rum. Det känns som om Sven Ove Hansson, som gammal marxist, har sin tolkning klar från början – allt snack om bibliska underverk är bara skrock och ett opium för folket. Därför ter sig Möllers letande larvigt och onödigt och – för att ta till storsläggan – ovetenskapligt. För många andra är dock inte hans letande alls så löjligt, även om jag tror att hans teori främst vänder sig till en populärvetenskaplig publik.

Sven Ove Hansson använder framför allt frånvaron av tidsbestämning av arkeologiska fynd som intäkt för att Möller är en fuskvetenskapare. Jag vet nu inte om det är kol-14-metoden eller geologisk bestämning som Hansson efterlyser. Men i ett amerikanskt TV-program där Möllers teorier kommenterades framkom att datering av arkeologiska fynd är förbjudna i Saud-Arabien där Möller varit verksam. Ett enkelt telefonsamtal från Sven Ove Hansson till Möller hade räckt för att klara ut det missförståndet. Så hade en seriös vetenskapsman gjort. Sven Ove Hansson tycks dock mest vara intresserad av att framstå som den uppmärksamme person som avslöjat ännu en klåpare. Eller, uttryck på annat sätt, agerat som ”dörrvakt och ogräsbekämpare” inom vetenskapen, som Sven Ove Hansson beskrivit sin roll i en annan bok. Sådan är hans självbild.

Dessutom – vad har då Möllers teori med universitetet att göra? I förordet till boken poängterar Sven Ove Hansson särskilt att hans kapitel tar upp ”de värsta fallen av pseudovetenskap som förekommit vid våra högskolor och universitet och högskolor under senare år”. Är detta verkligen ”falsk vetenskap på universitetet”? Möller har uppenbarligen skrivit boken och genomfört bakomliggande arbete på sin fritid. Man tvingas att läsa bokens finstilta text för att se att Sven Ove Hansson begripit det.

Det finns många etiska problem i den här historien

1. Ingen av dem som pekas ut i Sven Ove Hanssons bok har fått möjlighet att förklara sig. Det blir så när man publicerar personliga angrepp i bokform. Ingen syntes uppkommer. Läsaren får bara får veta en persons, nämligen Sven Ove Hanssons, åsikt och tro om saken. Och där är det stopp.

2. Att både i ingress och kapitelindelning adressera arbetet som universitetsanknutet skall få läsaren att tro att dålig forskning bekostats med skattepengar. Det är en bluff. Sökandet har Möller gjort i privat regi.

3. Varje person skall vara fri att framställa egna hypoteser utan att behöva få dem fördummade i bokform. Istället för att välja en akademisk process för att värdera Möllers teorier, innefattande en objektiv bedömare och yttranderätt för Möller, så väljer Sven Ove Hansson, sin akademiska ställning till trots, hellre skandalskrivandets form.

4. I boken anger Sven Ove Hansson själv sin akademiska titulatur och arbetsplats, vilket normalt uppfattas som att Sven Ove Hansson författat detta i tjänsten. Något annat framgår inte. Kapitlet innehåller dock tydliga avsteg från akademiska normer och etisk hållning. Detta är ett problem för Kungliga Tekniska Högskolan.

Pinsamt nog är Sven Ove Hansson sedan många år ansvarig för de etiska reglerna som finns på Kungliga Tekniska Högskolan. Sven Ove Hanssons ledarskap har bl.a. inneburit att högskolan länge saknat ett etiskt råd, vilket varit tur för honom själv. Men – tro det eller ej – på sistonde har det faktiskt, kanske på grund av påtryckningar utifrån, inrättats ett etiskt råd ”för alla typer av frågor inom utbildning och forskning”. Märk väl så befattar sig rådet inte med förlöjliganden av forskare på andra universitetet eller fördenskull privatpersoner som Hansson själv, och gruppen kring honom, under flera decennier ägnat sig åt.  Det hade verkligen behövts.

Läs för övrigt skoj-sajten Årets Förvillares omröstning i december 2010.

Comments

  1. Anders Hovmöller says:

    Varje person skall vara fri att framställa egna hypoteser utan att behöva få dem fördummade i bokform.

    Varför? Framställer man hypotesen att jorden är platt, är det inte dumt nog att få dom fördummade i bokform? Eller menar du att man inte får kritisera några idéer? Ja vad menar du egentligen?

    • Hej Anders!
      I den akademiska världen så är gången som följer:
      1. Du framställer en hypotes eller ett påstående.
      2. Detta granskas av andra personer, som bemöter och granskar påståendet.
      3. Man skapar en syntes efter en diskussion om hypotesens bärighet/giltighet.
      Det är först om man gör så här som saker och ting kan föras vidare tankemässigt. Dessutom kan rena misstag snabbt rättas till.

      Det är dessutom kutym inom den akademiska världen, liksom i all publicistisk verksamhet, att personer som angrips personligen får möjlighet att bemöta kritiken. Enligt Sveriges publiceringsetiska regler skall man dessutom, vid grava personliga angrepp, faktiskt erbjuda utrymme för ett bemötande.

      Allt detta ställs på huvudet om man publicerar allvarliga personliga anklagelser i bokform. Punkterna 2 och 3 ovan fattas. Ingen syntes uppstår. Misstag kan inte rättas till, såsom påståendet att pseudovetenskap skulle ha ägt rum på universitet eller att frånvaron av tidsdatering är en ”miss”. Dessutom är det ett brott mot publiceringsetiska regler att inte automatiskt erbjuda replik.

      • Anders Hovmöller says:

        Jag förstår vad du menar, men hela ditt resonemang förutsätter att:
        1. Alla människor är rimliga och lyssnar objektivt på kritik och erkänner när dom har fel.
        2. Att det är moraliskt rätt att ge chans till replik bara för att det är publiceringsetiskt korrekt.

        Det är relativt lätt att hitta extremexempel på när bägge dessa antaganden är felaktiga. Anti-vaccinationsgruppen tex bryter mot båda dessa antaganden. De är inte rimliga och struntar totalt i fakta och logiska resonemang, och det är moraliskt fel att öht publicera deras lögner och skrämselpropagande då det lätt leder till att föräldrar inte vaccinerar sina barn och därmed att barn dör.

        Så, jag håller med dig i princip att det vore sjyst att ha lite mer kontakt och kolla så det inte bara handlar om slarv/missförstånd, men jag håller inte med dig att ”Varje person skall vara fri att framställa egna hypoteser utan att behöva få dem fördummade i bokform.”

  2. Anders Hovmöller.

    Jag har svårt att förstå dina resonemang här i diskussionen om Sven Ove Hanssons
    etiska dilemma. Det är ingen tvekan om att Sven Ove Hansson ”struntar totalt i fakta och logiska resonemang, ” i artikeln ”Spiritist professorn på Karolinska Institutet”,
    och jag kan inte tolka det på annat sätt än att Sven Ove Hansson är ute efter att skada
    Dr Hahns yrkeskarriär på grund av åsikter som inte hade någonting att göra med
    Dr Hahns arbete på KI. Sven Ove Hansson är känd som f. d. medlem i kommunistiska
    organisationer, som hyllade stalin. Tycker du att han därför inte borde få publicera sig överhuvud taget. Tycker du att bara för att hans åsikter inte var ”rimliga och struntar totalt i fakta och logiska resonemang, och det är moraliskt fel att öht publicera deras lögner”. Menar du därför att han inte borde fått publicera sina åsikter
    bara för att hans åsikter skadat så många människor i det förflutna?
    Själv tycker jag att det är bra att felaktiga ideer diskuteras, och att försöka förbjuda felaktiga ideer fungerar inte. De som försvarade Stalin trodde på det, men vi vet hur det gick. Tvärtom en saklig diskussion där man visar på fel i resonemang är att föredra före att förbjuda människor att ha vissa statliga arbeten bara för att de spekulerar om religiösa och andliga och politiska frågor som inte är direkt mainstream. Ja till och med ideer som de flesta av oss karakteriserar som direkt felaktiga.
    Jag tycker det vore fel att kräva att Sven Ove Hansson avskedas från hans tjänst på K.T.H. p.g.a. hans politiska förflutna. Men det vore bra om han lärde sig skilja på sak och person i sina skriverier. Han kastar onekligen sten i glashus.

    Helge

    d

  3. Till Anders:

    Skall man alltid ge replik – ja, när man anklagar någon offentligt skall man alltid göra det. Jag begriper inte alls hur du kan tycka att det är omoraliskt. Så är det inom vetenskapen, så är det i domstolarna och så är det i TV och tidningar. Hela det svenska samhället genomsyras av detta synsätt.

    Det sämsta man kan göra är att inte ta in andras synpunkter alls. Då kan man inte göra någon samlad värdering, och konsensus har ingen möjlighet formas ens i en klartänkt och ärlig persons hjärna. Att följa den akademiska processen med replik och konsensus såsom jag beskrivit är en nödvändigt regel när man anklagar andra, och framför allt om man gör det i vetenskapens namn. Min åsikt påverkas inte av om vissa personer därefter inte klarar av att göra en seriös sammanvägning av det som framkommit.

    Det misstag Hansson gör i sitt påstående om Möllers hypotes är att kalla den pseudovetenskaplig. Anklagelsen framförs ju i kapitlet ”Pseudovetenskap vid svenska universitet”. Ett av universitetets främsta kännemärken är att man fritt skall få framställa hypoteser och sedan tillåtas att försöka validera dem. Möllers validering och slutsatser kan vara pseudovetenskapliga men knappast hypotesen att Bibelns historieskrivning är sann. Att säga så är resultatet av en förutfattad mening. Precis så gör man om man själv tror att Bibeln är godnattsagor och (med vetenskapen som medel) vill tysta en person som har en annan ideologi.

  4. Till Helge,
    Jag tycker också att alla bör få säga sin mening, men det är stor skillnad på i vilket sammanhang man framför den. Skriver med en historisk bok så skall den följa de regler och de ramar som finns för historiska böcker. Skriver man en andlig bok så gäller andra ramar. Om man skriver vetenskap så är gäller en alldeles särskild process som dessutom är väldigt strikt hållen. På den som säger sig göra uttalanden i vetenskapens namn, och dessutom samtidigt tillrättavisar andra, faller ett alldeles särskilt stort ansvar. Du duger det inte längre att tycka si eller så. Då måste man ha rejält giltigt underlag för det man säger.

    När Sven Ove Hansson och hans förening VoF dömer andra personer som ovetenskapliga, fuskare, pseudovetenskapare m.m. så handlar det oftast om löst grundade åsikter. Det är dessutom oklart om det rör sig om en enskild persons tyckande, ett kollektiv som enats om ett visst synsätt, eller om det är specialister på det granskade området som uttalar sig. Det förstår inte läsaren, som vanligen är folk i allmänhet med sympatier för vetenskapens idéer. Läsaren tror att den som uttalar sig i vetenskapens namn har rätt. Ja, vem skall man annars tro på?

    Om Sven Ove Hansson och VoF inte ridit på den våg av förtroende som deras akademiska sammanhang och självpåtagna uppdrag lockar till så hade de avslöjats som klåpare för länge sedan. Ett särskilt problem är att VoF i regel saknar kompetens för att ta reda på vad om är vetenskapligt och inte.

    När VoF förra året utnämnde Annika Dahlqvist till ”Årets Förvillare” så skedde exempelvis en omfattande sammanblandning rum mellan vad som har vetenskapligt stöd och vad som är myndigheters rekommendationer. Att tolka kunskapsläget på ett annat sätt än myndigheterna gör behöver inte alls vara ovetenskapligt. Socialstyrelsen måste sålunda ofta – såsom i fallet med vaccineringen mot svininfluensa – fatta beslut på ofullständigt underlag. Dessa ting måste VoF lära sig att bättre skilja på, om det nu är vetenskapen man vill värna om snarare än myndigheterna. Ett alternativ är att engagera någon med mycket kvalificerad medicinsk kompetens för att utreda frågan. Det hade varit mer trovärdigt än att anordna en slags röstningstävling bland VoFs medlemmar som absolut inte kan skilja mellan Socialstyrelsens riktlinjer och vad som är vetenskap i denna fråga.

    • Anders Hovmöller says:

      När VoF förra året utnämnde Annika Dahlqvist till ”Årets Förvillare” så skedde exempelvis en omfattande sammanblandning rum mellan vad som har vetenskapligt stöd och vad som är myndigheters rekommendationer.

      Rätta mig om jag har fel, men var det inte Annika Dahlqvist som i kvällspressen påstod att folk som följde hennes diet-idéer inte fick cancer?

      • Ert exempel är på sådan sammanblandning gäller lämpligheten av att vaccinera sig mot svininfluensa. Vad jag vet fanns ingen bra och saklig cost/benefit-analys vid jultid 2009. Framför allt var biverkningsmönstret oklart. Rekommendationen att vaccinera sig handlade mycket om rädsla då ingen visste hur omfattande epidemin skulle bli och hur farlig smittan var.

        Rädsla har dock inget med vetenskap att göra. Hur man skall göra om man drivs av rädsla är snarast en bedömning som en läkare eller en myndighet kan göra. Men att anklaga någon för någon för pseudovetenskap när man inte delar andras bedömning i den här frågan håller inte.

        Som stöd för VoFs anklagelser mot Dahlqvist framträdde Hannu Essén i TV och sade att ”vaccinationer är inget farligt för de har använts i 100 år”. Det är dock ren pseudovetenskap eftersom uttalandets innehåll strider mot etablerade principer inom vår läkemedelshantering. Det är dålig respekt för vetenskapens krav på stringens när VoF skickar en person till TV för att diskutera bl.a. vaccinationer men som saknar grundläggande kunskaper i ämnet.

        Sambandet mellan kost och cancer är en komplicerad fråga som måste avgöras av minst två specialsakkunniga specialister i epidemiologi eller onkologi. En räcker knappast. VoF borde bekosta en sådan granskning av denna fråga om man på ett seriöst sätt vill påstå att Dahlqvist är ovetenskaplig. VoF har själva inte tillräcklig sakkunskap eller erfarenheter av sådana bedömningar för att avgöra frågan. Att myndigheter viftar bort Dahlqvists påståenden behöver inte alls betyda att de är ovetenskapliga. Att de gör så kan bero på helt andra faktorer.

        Ett annat alternativ vore att be Dahlqvist om underlaget för hennes påstående. Men VoF brukar aldrig efterhöra detaljer från de personer man skämmer ut genom sitt löjliga förvillarpris, utan möjligen i efterhand när skadan redan är skedd. Då har hon knappast längre något motiv för att samarbeta med er. Att föra en sådan diskussion i förväg, innan man agerar, har jag varmt rekommenderat på annan plats på min blogg. Där kan du läsa vidare.

Kommentera